att snärja en jävul

En gång läste jag "Den gamle och havet" av Ernest Hemingway. Den var inte alls bra. För det finns väl inga regler på att man ska gilla klassisk litteratur bara för att den fått priser och berömmelser någon gång av någon förvirrad idiot?
Nej.

Havet är ändå en fin sak att skriva böcker om (även fast Hemingway inte lyckades helt). Ungefär lika fint och bra som att skriva om kärlek. Båda ämnena är djupa och farliga. Att ge sig in i en relation är kanske samma sak som att ge sig ut på djupt vatten? Vem vet, inte jag. Men varför chansa när man kan ge sig ut på lagom djupt vatten i en gummibåt? Men det är väl det som fascinerar och inspirerar människor, de där djupen och myserierna under ytan, det är det som får även de rastlösaste och blindaste människorna att öppna ögonen för bokstäverna. Kanske är det av samma anledning samma ämnen också fungerar väl inom konsten?

Finns det fler ämnen.  Döden kanske. Döden, kärleken och havet. That's it.


K