Plötsligt minns jag stanken av min godtrohet igen...


... en vän som inte riktigt var en vän.


Förkylningen är väck. Med dess försvinnande uppenbarade sig en kär och saknad vän, träningslusten. Denna vän behöver mycket omsorg och tid för att stanna, så med det i bakhuvudet joggade jag upp till gymmet efter jobbet. Ack ack ack vad segt det gick på löpbandet, så nu är vinterns första mål satt och en PT-timme inbokad. Här kommer det: Den 2 december skall jag springa 1mil på 60min. För en otränad kropp som min känns det som ett lagom högt mål, men vad vet jag om löpmål? Nada. Hur går det nu? Förbannat, pinsamt och dåligt helt enkelt. Efter förkylning och diverse livsnjuterier är jag död efter 35min löpning och kommer då ca 6km. Huvva.

Så nu när målet är publicerat här och en personlig tränare är inkopplad är det bara att gilla läget och klara det galant. Ibland får man skrika på sina ben; "Kom igen gubbar, 0-0, tänk 0-0", men inte så högt, hur skulle folk reagera på det liksom? Hur som haver. Klarar jag det målet så är jag även redo för vinterns skidsäsong, mm, härligt. Man borde flytta till fjällen, ta snowboard, längdskidor, kaffetermos och solglasögonen med sig och dra bara. After ski på min ära!

K

Kommentarer
Postat av: Anonym

Fjällen! JA! jag har en snowboard nuförtiden också, aldrig åkt, men säker på att det är fantastiskt.

Vi ska ju på skidresa!



/S

2010-11-02 @ 23:24:17
URL: http://tuhmanuunuu.wordpress.com
Postat av: Karin Nygård

Men kommer du 6 km på 35 minuter kommer du ju en mil på en timme. = Hä lugnt. Vi kan testspringa om du kommer hit, jag har lite milrundor att välja på här.

2010-11-03 @ 19:57:03
URL: http://merstuds.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0