att snärja en jävul

Att snärja en jävul. Herre min je, vad betyder det?
Snärja en jävul, jag vet inte.

Hemkommen från jobbet sitter jag i kimono och för det vanliga eviga bråket med vårt internet.
Det är fredagsmysigt hemma, med tända ljus, nu tillspetsat med kinesiskt grönt te. På grund av min vanliga dumma vana att sova alldeles för länge på morgonen är jag glasklar i knoppen och pigg i benen. Sova? Nej, nej, NEJ. Det är inte heller läge att dra upp någon elektronisk pop på högsta volym och bjuda in till lägenhets-rave, hur lockande det än låter. Alla filmer som ligger och puttrar och muttrar på hårddisken kommer förbli liggade orörda. De skrker om uppmärksamhet. Jag lägger på ett bra stycke ignorans och säger vänligt men bestämt att jag inte vill se "Kill Bill" eller "Life of Brian", en gång till. Det får helt enkelt bli jag och Murakami ikväll, och den där fågeln som vrider upp världen. Spännade utsikt för kvällen. Nu kom teet, serverat i kopp med lock. Spännande som sagt.

Vi toppar teet med ett glas rosé för att höja stämningen ytterligare.

Kära läsare, har ni kommit såhär långt in i mitt spontana skrivande fullt av rutinmässigt, mästerligt skitsnack, så uppmuntrar jag er att söka vård, eller skaffa nya vänner.  

Nu tänkte jag knyta ihop säcken lite smidigt med att berätta att internetjävulen är snärjd och samarbetar numera motvilligt med mig och mina bestämda knapptryckningar.

Sov gott min värld.