Uppförsbacke

Först tror jag att jag vantrivs på jobbet. Sen mår jag dåligt av min förmåga att ta mig vidare. "Jag kan mer än det här". Sen åker jag till jobbet och möts av leenden och fina människor. Sen är jag på jobbet och mår rätt gott, jag tänker - "Det fungerar, det här blir bra tills något annat dyker upp". När jag sedan kommer hem, kommer tankarna smyganes. Det är inte det här jag vill göra! Det spelar ingen roll hur kul det är med människorna, jag behöver vara kreativ. Jag drömmer om det på nätterna och suktar efter det bakom disken på jobbet. Det är lite uppförsbacke i hjärnan nu. Men jag har hört, och alltid sagt själv, att det är dumt att klaga om man inte tar slag i saken och gör något åt sin situation. Så det ska jag göra. Göra något alltså.



Jag passar på att spela Lars Winnerbäck när jag är ensam hemma.
Vi ska ha fest på vår utomordentligt feta vind.
På söndag ska vi dansa rumporna av oss på Blå.
Ikväll ska jag spöa skiten ur min kondition på löpbandet.
Imorgon och på Torsdag är jag ledig, då ska jag söka jobb.
Jag saknar hösten i Eskilstuna.



K


Kommentarer
Postat av: Stora L

Vet du vad det värsta är?

Hösten i Eskilstuna saknar inte oss. Den har fyllt luften med massa nya studenter och annat folk som bor i våra lägenheten.



Samtidigt tror jag inte riktigt det är stan vi saknar, utan den självklarheten som fanns där. Någon form av rak linje att gå på och en trygghet att veta att man gör det man borde. Idag är ju allt bara snirkliga vägar runt ett till hörn som inte leder mot målet utan mot något helt annat... Fasiken, kan ingen skylta dessa vägar? --> Fel väg. <-- Rätt väg. Vore så mycket enklare!

2010-10-08 @ 10:44:42
URL: http://lillasvartaboken.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0