att snärja en jävul

Som en zombie tog jag mig till jobbet imorse. Jag minns inte hur. Var där 25 minuter för tidigt och passade på att värma mig ordentligt i ugnen med en kopp kaffe. Okej, kanske inte i ugnen, bara tätt intill den med öppen lucka. Dagen har bara sprungit iväg, lämnade över till J kl 12 och stannade bara kvar i en halvtimme för att dela en kopp kaffe, snacka skit och städa lagret. Känner mig duktig när jag går hem i tid. Det borde vara tvärtom, jag borde vara mer nöjd med mig själv när jag stannar kvar på jobbet och gör det lilla extra. Men man styr inte över sina känslor.

Här hemma råder Lortjävulen. Man känner igen honom på de stora klädhögarna med smutstvätt som ligger och myser. Vi är i akut behov av att tvätta. Vi är i akut behov av att hänga jävulen i hornen och skaffa oss en tvättmaskin.

Hur som haver. Snart är det Norrlandssemester som gäller. Flyger (!) hem den 17 september och blir hemma i Sollefteå i hela 4 dagar! Fantastiskt! Hej skogen, nu kommer jag! Min ömma konstnärssjäl längtar till tysta nätter och höstlöv, efter skrapande Lp-skivor och rött vin. Rastlösheten och globbetrottern i mig längtar till terminalerna och biljetterna, till kaffet, inchecknings-köerna och taxfree-parfymen.      


Dagens citat:

"Solen stiger som ett klot, färgar röd min bulle,
jag strax ska trampa ner min fot, och bege mig dit jag skulle."

- Ur Resan till Melonia