att snärja en jävul

Jag skapade en getingfälla på jobbet. Getingar gillar honung. Jag kände mig som jävulen själv och arbetade stenhårt på att eliminera alla svart/gula flygfärn och avlägsna dem från cinnabon och kanelbulle-meckat som är beläget vid kassan. Jag tittade på den första som fastnade i fällan och dog innombords. Det är inte okej att döda getingar. Jag fick panik och med ett skräckslagest ansiktsuttryck sprang jag till köket och gjorde allt som stod i min makt för att rädda den. Jag lyckades och släppte ut den i friheten. Den kröp och slickade sina små svarta ben. Vad som händer härnäst är obeskrivligt ondt. Blomsterkillen kommer, han ska leverera blommor till butiken, han ser getningen jag nyss räddat och ser att jag ser sjukt nöjd ut. Sekunden senare mosas getningen mot den putsade betongväggen. Han ler. Nu är det han som är jävulen. Jag gav honom en lång ond blick som han snart utplånade med ett bländade leende och förklarade på klingande norska att dom ändå dör utomhus. Jag förlåter honom men trycker geingfällan långt ner i soptunnan. Jag funderar och inser att jag ändå inte ställt tillbaka karman på noll. Det löser jag sen.

Ikväll kommer Torshovskollektivet  och Martin hit för att ansluta sig till våra festliga aktiiteter.

Peace.