Och det var den dan...

Vaknar i panik 07.28. Tre minuter senare löper jag nyvaken och i enastående galmour mot trikkhållplatsen. Linserna håller på att flyga ut av vinddraget. Jag är oerhört sen. 20 minuter senare sliter jag upp dörrarna till jobbet och glömmer av bara farten att stänga av larmet vilket jag bli påmind om sekunderna senare. Beeep.

Dagen går som på räls. Jag lämnar över till J och min fantastiksa trötthumor tar som brukligt vid. Stannar kvar på jobbet och delar med mig av den i 40 minuter, bara för att senare hoppa på rälsbussen hem. Den enda som trikken i byn som inte fungerar. Jag går istället halva vägen och blir stulen på min mobil i rusningstrafiken. Några timmar senare har jag fortfarande inte kommit fram i telefonkön för att spärra SIMkortet. Att jag ringer med min svenska mobil med hjälp av allt för dyr samtalstaxa tål att tilläggas. Pip. 100 kr försvinner fort i telefonkö. Jag ger upp och låter den förlorade telefonen härja fritt i det norska nätet. Lika bra. Personen som ville ha den behöver den säkert. Säkert. Abslolut.

Vi tittar istället på ett par avsnitt av The Mentalist och äter lakrits. Fredagar är en bra dag att spärra mobiler. Ska koma ihåg det imorgon, när det som av en händelse är just fredag. En annan sak som är bra att komma ihåg innan det blir fredag är att ställa alarmet. 05.00.

Så det var alltså den dagen. Jag ler lite i smyg och hoppas på att det inte är karman som jävlas med mig, för är det så, då ligger jag rikigt riktigt illa till. Snart är det helg, då kvittrar fåglarna bland nykokt kaffe i min höstfärgade värld. Jag sjunger med när ingen hör.


K  




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0