Bloggar på uppdrag av EP
Solen skiner in genom fönstret. Min spanska peppar njuter av ljuset och fotosyntesar sig för fulla muggar.
Jag har vänligt men bestämt sagt åt min huskatt att flytta sina klor och tänder från min kudde till dess förtret och min förnöjdhet. Det är bara en tidsfråga tills den dyker upp igen. Denna katt är hemlig och smidig, den förflyttar sig ljudlöst upp för trappen och tar sig in i min lägenhet likt en ninja. Jag har inte vant mig vid tanken att den tror sig bo här, och kommer säkerligen inte göra det heller.
Det är Malmö festival. Jag och Ina tog avstånd från gårdagens festligheter och glamrock för ett parti Alfapet och te hemma hos henne. Vi planerade en framtid fylld av golf, tennis och skånska lador. Idag kan det hela tyckas aningen onödigt men samtidigt lockande. Jag kunde återigen konstatera att Alfapetspel i alla dess former kan försvinna från historien och jordens yta utan att jag gråter. Skitspel.
Hur som helst. Premiärturen till skolan med cykel är avklarad. En dryg halvtimme tar det från min lantliga lägenhet in till Design centrum och A-huset på Lund Tekniska Universitet. I motvind. 1.6 mil avklarade utan svett och flås. Fin vardagsmotion. Till historien hör också att det bara tar 20 minuter hem. Det är ju ett alldeles utmärkt pendlingsavstånd. Välkomnar utmaningen. Miljön och ozonlagret tackar och tar emot.
Lördag. Ja. det kunde lika gärna vara onsdag för min del. Ingenting händer. Det gör mig ingenting. På måndag börjar skolan och en sjujävla n0llning. Jag kommer nog hinna fylla mina dagar framöver. Klockan närmar sig halv fem, det kliar fortsatt i mina renoveringsnerver, kanske ännu mer nu efter en dubbel espresso och klartecken från hyresvärd och värdinna. Måla, måla. Hejdå fjällstugefuru och kattkrafs.
En annan dag. Nu ska jag lösa mitt hänga-taklampor-i-snetak-problem. Fram med verktygslådan.
K
Kommentarer
Trackback
