Kristina och det stora skidäventyret. Vol 1.
Klockan är 13.19. Jag vaknade för en dryg timme sedan i stor panik över att ha sovit så länge. 2 missade samtal och 3 nya meddelanden. Mobilen låg i normalt modus rätt vid mitt huvud. Vilken normal människa vakar inte när det ringer två centimeter från örat? Jag. Dagens plan är att dra ut i skogen med tre (säkert alldeles för vältränade) grabbar och åka längd. Panikmorgon. Nu har jag kastat i mig två knäckisar och tre koppar kaffe för att vakna och är mer än nervös. Jag är ju sjukt otränad, fan också. Ska nog slingra mig ur en kollektiv skidtur och ta min egen väg. Det är nog bäst för alla. "Orka vänta på den där sega, dåliga människan..."
Hur som haver, det är två minus ute och solen lurar bakom molnen, jag fryser redan om fingrarna och ångrar den där chips- & film-kvällen vi slog till med igår kväll. Hade inte behövt den extra tyngden idag. Mina armar bävar inför stakningen och jag har mest lust att dra täcket över huvudet, sticka huvud och hals i sanden, stänga av mobilen och försvinna. Men there's no going back. Hej och hå, ur spår, skid-vm nästa!
K
Kommentarer
Trackback
