Bara ugglorna är vakna
Det befinner sig ett konstigt ljus över himlen en kväll som denna. Det är molnigt, snöigt och vackert ute. Stjärnorna får vara ifred bakom det ogenomträngliga täcket, det mår dom nog bra av tänker jag. Leopardsälen sitter i sitt hörn, helt inslukad av diverse japanska skitfilmer. Rör hon sig bränner hon sig på elden. Jag har precis slagit igen alla fönster som har med jobb att göra och sorterar dokumenten fint i sina mappar. STRUKTUR OCH ORDNING. Jag pekar med hela handen åt mig själv och ställer väckarklockan på ringning. 05.30. Går jag upp dåborde jag kunna vara på jobbet vid halv 7 tiden och göra klart kvällens arbete. För nu dör jag av trötthet. Leopardsälen har kravlat sig ur sin position och skramlar i badrummet. Ljuset från fönstret gör att jag mår lite illa. Kan det bestämma sig för vilken färg den ska vara ELLER!? Lila, gul, blå eller rosa. Eller kanske bara någon slags marsipan/creme skit.
Fuck it.
Idag var M:s bebis på jobbet och jag märkte hur mina hormoner väcktes ur sin koma. Barn. Ja. Kanske. Hur mysigt är det inte när en liten bebis sträcker upp armarna mot en och vill bli upplyft och sedan somnar på ens axel? Supermysigt är svaret. Men man får inte glömma att barn är bäst så länge det är någon annans barn och dom är söta.
Nu ska jag sova. Här blir det inga barn gjorda. Den norska kungafamiljen tittar på mig från sin guldram och ugglorna börjar vakna. Godnatt världen.
Kommentarer
Postat av: Karin
Man måste ta hand om dom där barnen sen, hela tiden. Skitjobbigt.
Trackback
