Stockholmsommar
Det stora ägget sveper sina röda mjuka väggar omkring mig. Det är en perfekt möbel att känna sig lite ynklig och ensam i. Vaknade i Leifs rum med en rejäl början till förkylning i morse och orkar nu inte röra på mig. Ni vet hur det är, det är en kraftansträngning som heter duga att kliva upp, krypa till duschen och fräscha upp sig. När man väl är ren börjar helvetet om, svetten kommer krypandes från mödan att torka håret, klä på sig och äta frukost. När man är klar att ge sig av är man igen så äcklig att man vill duscha igen, och så håller det på. Ond cirkel.
Hur som helst. Jag tänker inte låta detta vidriga tillstånd hindra mig från att träffa mina älskade och saknade vänner, Tove och Linda i Marabouparken. Innan dess; Sova.
Kommentarer
Postat av: Linda
Varm i hjärtat efter att ha träffat dig! Tack!
Puss
Trackback