att snärja en jävul

Vill ha en lägenhet. Som är min. Den behöver inte vara stor eller nybyggd. Tvärtom. Gärna liten och sliten. Jag vill pyssla. Det var längesen pysselnerven hoppade, men du känner jag ett starkt behov av att köpa gamla tapeter och klä om hyllplan. Lacka om fula konsolsystem och måla alla dörrar blå.

Det drömmer jag om ibland. Sen inser jag att jag kommer vara student i dryga fyra år till. Hej tillfälligt boende och smutsgul målad väv på väggarna. Fyra år till. Sen ska jag köpa hus. Under tiden drömmer jag vidare. Om trägolv och utemöbler. (Och om dessa ovanstående superfina tapeter från Midbec, kollektion Miss Print).

Det hela blir inte bättre av att jag sitter i syrrans lägenhet, tittar ut över Tranebergsbukten, i en lägenhet som är alldeles perfekt. Dricker kaffe ur deras superhippa muggar och inser att jag snart måste tillbaka till Lund och ta itu med mitt liv, så jag också får bli vuxen. Medans jag hoppas på att studietiden ska gå supersnabbt, hoppas jag också att den inte gör det. Jag vill ju inte missa fyra år. Jag har ju ett helt liv på mig att renovera hus som andra har ritat och rita hus som aldrig kommer behöva renoveras.