att snärja en jävul

-30°C. Ögonfransarna blir vita, halsduk och hår fryser till is av utandningsluften. Det sticker i näsan och fingrarna blir till istappar i dom tjocka handskarna (som bara ska klara grader ner till minus 30, men ändå). Det är julkortsfrost på allt. På husen på träden och på hunden. Allt är stilla och otroligt, otroligt kallt. Mellan 10.00 och 14.00 är det ljust ute, ingen sol, men en ljusrosa himmel som lyser upp grantopparna. Det eldas i kaminer och jag kurar ihop i soffan, på fårskinnsfällen och under ullpläden. Stickad tröja och te.

 

Julen är avklarad för iår. Jag måste släppa det inre julmonstret och bli lite mer som Grinchen. Julen ska vara mysig, inte jävlig. Sluta jävlas Kwi, skriker jag till mig själv, medan jag timme efter timme ödelägger stämningen och får folk att bli sura och ledsna. Kanske är jag redan Grinchen, fast jag inte vill. Ack, schizofrena hjärna.

Familjens julstämning kan lätt räddas med lite sällskapsspel och samhälleliga diskussioner. Alfapet, Cluedo, När Var Hur.

 

Snart är det ett nytt år. Vi står in för ett paradigmskifte. In i vattumannens era (om jag minns rätt) och det är Harmoni och återuppbyggnad av världen som gäller. Först nu? - kan man tänka.

 

Nyåret firas in på Skånegatan hos syster, med vänner och bekanta. Superkatten dyker upp med fantastiska pojkvännen. Det kommer bli bra, let it happen, bring it on, let's stay black.
Jag hoppas på att soundtracket för kvällen blir DISCO, jag hoppas nog för mycket när det gäller detta eminenta sällskap.