Ja!

 
 
Ja. Jag fick klappa renen. Det var på något vis det jag behövde för att överleva. Nu är livet så bra det kan bli. Speciellt eftersom fler kvällspaddlingar är inbokade i schemat. På onsdag tar vi oss an Kaunisjoki. Det är mycket som är bra med att paddla i Torneälv (bilden), men forsar och fler helvetiska blåmärken från vassa stenar vid idiotiska spontanbad tänker jag numera undvika. 
 
Ikväll är solen stark. Jag ägnar mig åt att sitta ute och skissa på ett pastell-projekt jag dragit igång. Jag har ju lovat mig själv att jag ska måla tavlor på ett kalhygge någonstans i vildmarken. Det projektet är ännu inte verklighet. Men den som väntar på något gott... (läs myggfritt)...
 
 
K
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0