att snärja en jävul

Det är höst. Vädret påminner mig om Klungans senaste föreställning Se oss Flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter. Mitt i dagens föreläsning om kvinnor i arkitekturhistorien bestämde jag mig för att åka hem, hoppa på cykeln och ägna dagen åt något annat än skola. Jag kände mig vild och lite trött. Rubriken Kreativ skolkning kanske får tankarna att spinna iväg till luftballongsflygning (eller andra kreativa sätt att ta sig från skolan), men icke. Jag åkte hem för att hitta tillbaka till någon typ av skaparglädje, som de senaste veckorna har tynat bort. Så jag gick alltså hem och sov. Nu på kvällskvisten har jag målat med flytande tusch, skissat, ritat monster och gjort detaljritningar på de möbler jag vill bygga i helgen. Det blir två runda bord och en klädhängare. Ljust trä och klara färger är ledorden.

 

Nu är det dock det dåliga samvetet som tar plats i hjärnan. Kanske borde jag ha stannat på skolan, som den duktiga flickan jag är, och gjort veckans uppgift arkitekturteori? Men, har ju hela helgen på mig.

 

Dock kittlar det i resenerverna, men inser att jag inte har råd, en flytt står ju för dörren.

 

 

 

Stn