Det här med döden

Det finns dagar då jag funderar över hur länge det skulle ta innan någon hittar mig om jag dör. I nuvarande läge skulle det kanske inte ta jättelång tid om jag dör hemma, eftersom superkatten skulle hitta mig snabbt. Skulle jag trilla av pinnen längre från hemmet så är läget värre. Superkatten skulle nog undra, ja, det skulle hon. Men kankse först efter ett par dagar. Skulle hon dessutom vara bortrest är läget kritiskt. Vem skulle leta? Det vet man aldrig. Kanske är det dags att skaffa sig en partner och hylla tvåsamheten? Dessa tankar är inte mörka, snarare nyfikna. Förra året vid den här tiden bodde jag ute på landet, på en vind.  Långt från Lund och utan grannar att tala om, då funderade jag på samma sak och flyttade inte långt efter. Kanske inte av den anledningen direkt, men kanske undermedvetet. 
 
Hur som haver. 
 
 

Kommentarer
Postat av: Mamma

Vi skulle leta och leta och leta och leta och leta och leta osv i evighet! Och det är kvickt!
Kramis från oss!

2013-02-15 @ 18:46:47
Postat av: Anonym

Leta efter dig, med eller utan partner...

2013-02-15 @ 18:47:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0