att snärja en jävul

Lugnet ligger åter på Vilandsvägen. Den lilla glitterdinosaurien tittar med samförstånd på porslinstigern som ser nöjd ut över att ha golvet fritt från revirsinkräktare. Våra franska gäster har lämnat oss för att lifta vidare mot Göteborg, Stockholm och Uppsala. Värdkatterna är trötta, men glada.

 

Vi gick in i detta Mat mot Sovplats-byte med förhoppningar vad gäller det franska köket. Tänk er ostron, sniglar och marinerad groda fint upplagt på fat. "Killen är ju kock" sa vi. När middagen närmade sig stod Alix och Guillaume i köket. Potatisen slantades och löken skivades. Middag nummer ett blev lika kulinarisk som fläskpannkaka ungefär. Inteheltfärdigpotatisgratängmedmuskot. Med ingenting till.

 

Dagen efter hade förhoppningarna naturligt lagt sig och vi var redo att kasta ut dom ur köket för att på något vis visa hur det ska gå till, det här med matlagning. Icke. Dom insisterade, och vägrade bryta den uppgjorda planen. "Noo! Off course we will make dinner, we're going to make paasta" säger dom på den finaste franska brytningen. Okej. Vi ger dom en andra chans, pasta är svårt att misslyckas tänker vi och sätter oss i soffan. Efter allt för lite ljud från köket är maten klar. Pastan står serverad. Middag nummer två blir alltså Överkoktspagettimedalltförlitetomatsåsochsalt.

 

Jag litar inte på franska kockar. Förtroendet måste återtas, kanske genom att åka till Bordeaux, och våldgästa dito fransoser. Surfvågorna är fantastiska säger Superkatten och jag tänker att vinet är billigt.

 

Trots de mat-relaterade missarna kan man inte annat än att gilla Couchsurfing. Vilka människor man träffar, skrattar med och de historierna man får höra är ibland oslagbara. Vinnaren denna gång är historien hur en belgisk prinsessa blev utesluten ur familjen för att ha träffat en svart man och hur greven i staden beter sig mot främlingar.

 

På återseende.

Nu blir det skönlitteratur.