att snärja en jävul

Moln över Oslo stad. Fönstret på vid gavel och iskallt vatten med is. Ett slags nervöst pirr döljer sig i magen, imorgon börjar nya jobbet, idag är jag ledig. Uniformen ska levereras in till Securitas, inte utan att det känns lite vemodigt. Eller okej, inte vemodigt kanske, men lite trist.




Jag längtar till Pajala. Jag vill också snickra, fixa, renovera och hitta gammla tapeter i lager efter lager. Jag vill även fiska under midnattssolen och spela alldeles för hög musik med brorsan. Ingen bryr sig i Pajalaskogen.


K

Planen att stanna inne hela dagen igår och se film övergick rätt snabbt till att leka turist i Oslo.
Bygdøy, Vikingskipshuset.
Stora båtar, gammla båtar och en massa turister. Tack vare turisterna kom vi in gratis, men också på grund av dom blev bilderna... mindre bra. Men har man aldrig skådat våre förfäders farkoster så är det rätt häftigt.



Men det härligaste var nog ändå att ta båten dit. Sol, vind och trevligt sällskap. Kanske var det rätt okej att sitta på kajen och invänta båten också. Oslo är fint. Speciellt om man är lite utanför.





K

Även om det uppskattas eller ej, så kommer bloggen finnas kvar, har ett sådans sjujävla skrivflyt nu. Idag är det midsommarafton, det går mig helt förbi tänker jag. För inte måste man tjoa och skutta runt i blommig klänning och dricka snaps och äta sill? Inte måste man leka lekar och ha blommor i håret? Nej. Fan heller. På våra 18 kvadrat blåser inga midsommarvindar.

Hur som hellst. Morgonpromenaden avklarad, nu är det frukost som gäller och sedan en evig jakt efter minst 15.000 steg om dagen. Kanske ska jag vara en snäll flicka och tvätta lite åt oss, kanske. Förövrigt ska jag hålla mig långt borta från byen, i hopp om att inte springa på diverse reaprylar - som jag bara mååå köpa.

Håll även tummarna för mig och att jag får något av jobben jag sökt.

Saknar er där hemma, där borta.

K

Idag är det den stora gummibåtsdagen. Det har jag och Sofie firat med pompa och ståt i form av heldag i Sognsvann. Med engångsgrill, öl och vattenpistoler intog vi den lilla ön med hjälp av våra båtar. Dagen flög fram med båtrace, solning, vattenkrig och grillning. Vi konstaterade någonstans där i mitten att vi har det nog bäst i världen.



Vi byggde även kottdjur. Trebenta och jävliga. Söta. Nu är jag bänd, röd. Men bara på en arm, skumt, men inte okej. Är det dags att skaffa sig en asymetrisk skir topp som döljer bara en arm? Nej. Är man dum frå man vara ful.

Nu är omelettmiddagen intagen - imorgon arbetsintervju och tvätt.


K

På våra houserules här hemma står det överst: Ikke lov att förtära snask inomhus. Det är okej att äta godis, så länge man gör det ute och inte tar in snasket i lägenheten. Allt för att inte locka med godsaker i onödan.

Jag är godissugen, nåt så jävulskt. Jag får inte, men jag dricker kaffe istället.

Om ni är nyfikna på våra andra regler så kan jag avslöja att det står saker som: Sängplass-rullering skjer med en veckas mellanrum. Eller, Inget sexande hvis bägge är i romme.



K

Sjukt bra dag igår. Solen sken och humöret var på topp. Efter lite okynnesshopping och iskaffe med Sofie tog vi oss upp till Sognsvann för att ta årets första dopp. Med våra fina nya bikinis var vi klart snyggast, vitast och äldst på klipporna. Ja äldst, alla små barn hade sommarlov och ville tydligen också njuta av vacker natur ett stenkast från oslo sentrum. De som inte hade sommarlov var förresten också där, med sin barnehage. Sol och bad blev det i alla fall. Och en del fågelskåderi. Måsar är ena dumma jävlar.  Nu är jag bränd på armarna (!). Inte okej.

Dagen fortsatte att visa sig från sin bästa sida på kvällen. Jag och Ina antog bryggan tillsammans med Hjalmar. Mys och kaffe.

Kvällen avslutades med sedvanligt krafsande i kombination med kuddkrig där jag återigen fick vara ett offer för Inas påhittade lekar, men snabb på noterna som jag är, vann jag.





Lek och mys på aker brygge

 

Fallfärdiga hus är vackra. Det här är inte fallfärdigt, men dock inte färdigt. Vackert ändå. Gick förbi det idag på min väg upp till Sognsvann för sol och bad. Solen stekte och benen pinnade på upp för backarna, men lyckades inte ta mig till mitt mål. Stannade för många gånger på vägen, gick fel lite för många gånger. Hittade dock till Stensparken och stannade där ett par timmar för att dricka iste och läsa lite med Volbeat i lurarna.

Morr, krafs, gnäll. Klockan ringer klockan 9 och vi kravlar oss ut ur sängen och bort från skavföttersläget. Mer gnäll, därefter vatten. Det är alldeles för tidigt för att vara fredag och dagen efter rosévinsafton och rumpskakande hos S. Ett mycket kärt återseende var det i alla fall. Men vinet satt där det skulle och det kan ju kännas onödigt såhär dagen efter. Men, bara för att man haft en trevlig kväll kan inte en gråmulen Oslodag gå till spillo. Så efter en stadig grötfrulle traskar vi bestämt ner på byen med planen att inta spanpositionen på Kaffebrenneriet.

Det blev tillslut besök på skatteetaten, fruktlunch och kaffe mocca. Och en tur till IKEA för lite nödvändig och trevlig shopping i kombination med en eller två ikea-korvar. Värt.



Efter lek och skoj bland hyllor och super salg kom kundvagnen att innehålla badrumsinredning och en 120cm madrass bland annat. Det blir varannan veckan på madrassen med fötterna långt utanför kanten. FEDT.




Dagens tips: löskokta ägg gillas inte i vår lägenhet. Inte alls. Vi råkade i all förvirring denna morgon koka fyra stycken som vi skulle ha till middagen. De blev sjukt såsiga. Det fick skalas och sättas i stekpannan och bli till äggröra. Sjukt gott på knäcke med groddar på.

Allt pekar på att det kommer bli en lugn kväll. jag ser fram emot StarWars marathon på söndag med Sofie, Martin och Henrik. Asbra.


K

Den 15 juni 2010

Klockan är 21.00. Jag är åter igen på en resa med osäkert resultat. Jag reser med kamp mot tiden. Saken är enkel,men det gör det inte mindre irriterande. Piloterna strejkar och jag får inte flyga. Om allt gått som planerat skullejag ligga uppkrypen i soffan, i min lånelägenhet i Umedalen, Umeå. Nu sitter jag istället på nattåg mot Oslo, 17 h to go. Fram kommer man alltid. Det kanske inte går fort. Den här gången är det dock nödvändigt att komma i tid, av den enkla anleningen att jag måste flytta in innan 15.30 imorgon. Tåget planerar vara framme 14.40. Både jag och min roomie to be håller alla utsickande kroppsdelar, tummarna förslagsvis.

___

Om jag nu istället ska prata om viktigare ting, som t.ex. kungabröllop eller säldöd, så ska jag berätta för er att; inte fa-an blir det någon arkitekt av mig. Inte om fem år iaf. Körde totalt på diverse uppgifter på arkitektprovdagarna och får nu vackert vänta tills nästa år att söka igen. Funderar på att plugga upp mina halvtaskigagymnasiebetyg, för att få ett vackert snitt på 20.0. (ja, min framtid ÄR lika viktig som sälarnas.)


___

Solen skiner in genom fönstret, det finns inget internet och jag längtar till OSlo. Om 16.7h är jag där. Snart.

Jag har absolut noll planer för sommaren. Det känns bitvis skrämmande, bitvis bra. Den lilla biten bra är jätteliten  idag. Den välbekanta ångesten för framtiden är tillbaka, större än någonsin. Och den krymper inte med vetskapen om att det bara är jag som kan ordna allt, hur gärna man än skulle vilja ha en ängel (eller ännu hellre en älva) som säger åt en vad som är nästa steg. Jag är nog räddare för hösten än vad brorsan, som tog studenten igår, är.

Hur som haver, hoppas jag att flyget mellan Umeå - Arlanda och Arlanda - Gardemoen är redo på onsdag morgon, det vore fint.

Nu SKA jag börja packa, senare ett sedvänligt möte med Kungen av Savannen & Co innan kaffedejt med flickorna.

K

Jag kallar dom Beautiful Beasts.

och sen.. ja...
(- beautiful)

Söndag. 6 juni. Sveriges nationaldag. Flaggan är hissad och tack vare den straka blåsten står den rakt ut. Klockan är strax över 10 och dagens första kaffekopp är i intagandet *. Emil ligger på golvet med sina sedvanliga blå-gula rosetter runt tassarna, det är precis som vanligt. Mer firande blir det antagligen inte, inget tarditionellt mumbojumbo eller blå/gul tårta. Tyvärr.

Dagen ska istället firas med en snabb visit i stadsparken för att lyssna på skönsång av kompisens lillasyster, sen vidare til Docksta och skuleberget för att klättring. Om ni undrar.



* Ska intas, är i intagandet, har intagits... ?

   

Wrooom - plask, plask. Så är han borta. Den kolsvarta labradoren försvinner snabbt som fa...ögat efter jag gett kommandot. Hopp och lek. Att han gör. Nu är det bara att vänta. Vänta på att han sprungit sig trött och skrämt slag på småfåglar och vattendjur. Emil älskar att bada. Jag doppar tårna i älven och tycker att det är onödigt kallt. Sätter istället mig tillrätta med boken, och just när jag ska börja läsa och njuter som mest av sol och natur, då kommer stressen. Stress över att ta sig tid, ångest över sitt lata liv och känslan av otillräcklighet kryper på. Varför förtjänar jag det här? Svaret är att det gör jag inte. Inte alls.

Hur som helst, jag tar mig igenom ett par kapitel i boken innan jag ropar in emil och joggar tillbaka till bilen. Jag kör för fort hem, hem till alla saker att göra. Hem till verktygen och snickarbyxorna. Till ett försök att dämpa ångest och stress. Alltid kan man snickra en hylla, det glädjer kanske någon.

K