att snärja en jävul

Snart frisk. Snart helg. (Ja, okej, det är helg nu, men idag ska jag bli helt frisk och därför existerar ej denna fredag.) Imorgon är det däremot andra takter här i huset, först upp kl0500 och jobb jobb jobb i 9 timmar tills jag får äran att bege mig hemåt till värmen, dansen och festen. Längtar redan kan man säga.

Ont ont ONT i halsen. Flytande föda och vitaminer. Här ska ingen större sjukdom ta sig fram. Man känner det på nätterna, hur baciller och virus slåss om uppmärksamheten och sakta äter sig in i min kropp. Nu blir det hälsokost och lugna promenader för att bygga upp immunförsvar och styrka. Inte för att jag egentligen tror på vitamintabletter och diverse andra bli-av-med-förkylnings-produkter, men jag var tvungen att gå all in och köpte därför ett gäng askar och burkar. Fattig blir man kuppen, förhoppningsvis fattig och frisk i alla fall.

Jag siktar på en perfekt söndag. Efter en promenad i solen bland höstklädda och söndagsglada oslobor satsade jag på kaffe och macka med kryddost i sängen. Fika i sängen är en bra idé i teorin, men mitt i en krönika av Jessika Gedin började koppar och fat flytta på sig. "Håll dig i koppen", uppmanade jag kaffet som hånlog tillbaka. Rivigt kaffe det där. Till tonerna av Lars Winnerbäcks <Jag fattar ingenting>, smet dito kaffe trotsigt ut och landande i vår renbäddade säng. Gud förbannat.

Hello Saferide spelar "If I don't write this song, somone I love will die" och jag har tagit på mig mina mysigaste, mjukaste kläder som fanns att hitta i garderoben. Ja, det är en sån dag idag, kroppen tål uppenbarligen inte samma tempo som förr. Känner mig gammal och sliten. Gårdagen var bra fin ändå. Den började bra, fortsatte ännu bättre och avslutades med imaginära fyrverkerier och kramp i skrattgroparna. En middag med Dream Team Frogner toppade kvällen. Det enda som egentligen avvek från lyckan var ett samtal om en sjuk far. Men här oroar vi inte i onödan, vi håller tummarna istället.

Vilken värld man levde i som barn. Alla dessa hjältar, figurer, filurer och spöken som fick liv vid nattlampan både räddande och ödela sömntimmarna för oss stackars skitungar. Mestadels var det bara bra sagor och berättelser med underbara illustrationer. Vilka människor som ligger bakom! Lennart Helsing, Sven Nordqvist, Barbro Lindgren, Roald Dahl, Lasse Sandberg och Astrid Lindgren. Vilken fantasi de har och hade. Man kan ju bara drömma om att man äger hälften.

Förresten så är det inte bara min barndom de satte guldkant på, jag får fortfarande ett barnsligt rus av att läsa "Kalle och Chokladfabriken" eller glo i timtal på illustrationerna till "Pettson fiskar", "Mamma Mu" eller "Hattjakten". Appropå Pettson Fiskar så är det precis sånt väder ute idag, nivet, grått, blött och kallt. Det är ju så att man får lust att fastna under en trave ved, bara för att.








Ryck mig i fjädern!

3. Prickiga shorts och blommiga strumpor
Mina nya fantastiska shorts är svarta med vita prickar, höga i midjan och med två guldknappar. Dom är lika underbara som de låter och fick följa med på gårdagens äventyr. Mina blommiga strumpor är också i en klass för sig, lovar jag er.

2. Mat
I min vardag är lagad mat inte en rutin. Kanske äter tre lagade mål i veckan på grund av konstiga jobbtider och fina personalrabatter. Så därför hamnar tacomiddagen med Silver-sambon på andra plats. Jag är en stjärna på att hacka gurka och paprika.

1. Sjokoladefabrikken
Vad ska man säga. M & Co tog mig med, det blev dans, dans, dans till techno/electro/house-beat tills solen åter visade sig vid horisonten. Det finns inga ord goda nog att beskriva natten, men jag har hört att den 15 november händer det något spektakulärt.


För att ge detta inlägg lite balans, lite ying och yang, ska jag även presentera  Topp 3 Gårdagens Sämsta.
Håll i hatten.

3. Nyckelkaos
I fart och fläng fick Ina med sig en av två fullt fungerande nyckeltrior. Vilket betyder att kvarstående sambos måste dela och därmed anpassa dagarna efter varandra. Det kan bli lite kaos.

2. Trikk-trängsel
Fullt med folk, tröttheten visar sitt ansikte och jag hatar att trängas på spårvagnen hem. Alltid.

1. Internet
Misär. Idioti. Internet ska vara något bra och förenklande, vilket det också är om det fungerar. Här fungerade det inte alls igår och utan internet these days blir man mer trött och handikappad än framcurlad och glad. Igår resulterade internetmisären i en timme konstant pysslande med att få igång musiken i lägenheten.


Sådär. Dagens misärer ska vi inte prata om. Imorgon är det måndag igen, då börjar livet om, har jag hört.

Norges svar på Chuck Norris.


- Kompasset viser ikke nord.
Kompasset viser Lars Monsen.

- Ulvene gjør opp bål for å holde Monsen unna.

- Når Lars Monsen skal more seg, sitter han for seg selv midt på vidda, og forteller seg selv vitser han ikke har hørt før.

- Naturkreftene fikk kreftene av Lars Monsen.

- Bjørnen går ikke i hi, den gjemmer seg for Lars Monsen.




and it goes on and on... and on... and on

Den 15/10

Fredagkväll, natt till lördag. Vår vän Lars Winnerbäck kninkar på gitarren och ger mig beviset på att poesi är okej. Jag har haft en uförutsägbart trevlig kväll på jobbet och är inte direkt trött pga av en lång sovmorgon. Hade vårt internet velat fungera så hade jag hoppat på ett flyg till London imorgon, eller Amsterdam, någotska man göra av sin lediga helg. Men, utan internet, ingen chans på billiga biljetter så här dags, så här i sista minuten. Leoparderna stirrar på mig från sin fönsterplats, dom är snälla på rikigt trots deras onda ögon.

Hur som haver.

Idag fick jag ett erbjudande att börja jobba på en revisionsfirma. Vad skulle jag hitta på där? Jag tackade nej med ett  leende och den smått berusade mannen, som tydligen ägde firman, verkade inte så ledsen. Han log stort och bjöd mig istället på fest och lämnade därefter ett luggslitet visitkort på bordet. Han borde gråta över sin tappade arbetskraft egentligen, men vem är jag att dömma?

God natt.

---

Den 14/10


"Jag en av alla dom som flyttat hit till stora stan för karriären". Och vilken karriär sen.

Nog om detta.

Idag är det som bekant torsdag. Har man en fri kväll så här mitt i veckan betyder det KOS. Kos, mys, kos. Jag är än så länge ensam i soffan, men väntar hem en Ina inom en snar framtid. Jag är redo med mjukisbyxor och rödvin.

Jag såg en film igår; en kille Sa: "Jag kan inte bo här, jag får ingen glöd och ingen inspiration. Det är för soligt och inte tillräckligt depremerande." Jag håller med, jag älskar höstrugget, jag älskar bitterheten om hösten och jag tycker nog lite för mycket om att filsofera över knepiga projekt och mina ofullständiga framtidsplaner. Man blir ju knäpp. Jag kan inte längta bort. Jag är nöjd och samtidigt åt helskotta missnöjd. Det är som dumt det där.  Förvirring nog att räcka åt gudarna.

Appropå gudar. Man skulle bli som Shiva istället. Shiva är lärdomens gud inom Hinduismen, han behärskar trevligheter som döden och erotiken. Shiva bor i en grotta på ett berg och ängnar sina dagar åt att vara ond och hög. Hash är okej, det tar en till himlen, säger han och fingarar i en tåt av sitt svarta, ihoptovade hår, eller pillar lite på en guldpiercing i näsvingen. Sen kliar han sig lite förstrött i sitt mittersta öga och tar sig ett halsbloss. Shiva är nästan hårdare än Lars Monsen med det där halsbandet av ihopflätade ormar.

Nej, vad vet jag om religion? Förutom att det är facinerande och intressant. Facinerande intressant faktiskt.




K

Att snärja en jävul. Herre min je, vad betyder det?
Snärja en jävul, jag vet inte.

Hemkommen från jobbet sitter jag i kimono och för det vanliga eviga bråket med vårt internet.
Det är fredagsmysigt hemma, med tända ljus, nu tillspetsat med kinesiskt grönt te. På grund av min vanliga dumma vana att sova alldeles för länge på morgonen är jag glasklar i knoppen och pigg i benen. Sova? Nej, nej, NEJ. Det är inte heller läge att dra upp någon elektronisk pop på högsta volym och bjuda in till lägenhets-rave, hur lockande det än låter. Alla filmer som ligger och puttrar och muttrar på hårddisken kommer förbli liggade orörda. De skrker om uppmärksamhet. Jag lägger på ett bra stycke ignorans och säger vänligt men bestämt att jag inte vill se "Kill Bill" eller "Life of Brian", en gång till. Det får helt enkelt bli jag och Murakami ikväll, och den där fågeln som vrider upp världen. Spännade utsikt för kvällen. Nu kom teet, serverat i kopp med lock. Spännande som sagt.

Vi toppar teet med ett glas rosé för att höja stämningen ytterligare.

Kära läsare, har ni kommit såhär långt in i mitt spontana skrivande fullt av rutinmässigt, mästerligt skitsnack, så uppmuntrar jag er att söka vård, eller skaffa nya vänner.  

Nu tänkte jag knyta ihop säcken lite smidigt med att berätta att internetjävulen är snärjd och samarbetar numera motvilligt med mig och mina bestämda knapptryckningar.

Sov gott min värld.

Först tror jag att jag vantrivs på jobbet. Sen mår jag dåligt av min förmåga att ta mig vidare. "Jag kan mer än det här". Sen åker jag till jobbet och möts av leenden och fina människor. Sen är jag på jobbet och mår rätt gott, jag tänker - "Det fungerar, det här blir bra tills något annat dyker upp". När jag sedan kommer hem, kommer tankarna smyganes. Det är inte det här jag vill göra! Det spelar ingen roll hur kul det är med människorna, jag behöver vara kreativ. Jag drömmer om det på nätterna och suktar efter det bakom disken på jobbet. Det är lite uppförsbacke i hjärnan nu. Men jag har hört, och alltid sagt själv, att det är dumt att klaga om man inte tar slag i saken och gör något åt sin situation. Så det ska jag göra. Göra något alltså.

---

Jag passar på att spela Lars Winnerbäck när jag är ensam hemma.
Vi ska ha fest på vår utomordentligt feta vind.
På söndag ska vi dansa rumporna av oss på Blå.
Ikväll ska jag spöa skiten ur min kondition på löpbandet.
Imorgon och på Torsdag är jag ledig, då ska jag söka jobb.
Jag saknar hösten i Eskilstuna.



K

Min planerade frukost i sängen blev uppskjuten till lunch i sängen. Karin tog sin väska och gick mot trikken imorse för att sedan lämna landet för ett mer produktivt Sverige. Jag tog mig upp när hon for, kramade tack och hej, och övervann min trötthet när jag, med en beslutsamhet som överträffade allt jag tidigare sett, startade tvättmaskinen. Ja, vi har äntligen en tvättmaskin. Den är vit och fin. Toppmatad och suveränt bra. Efter tvätt-rycket imorse gled jag ner mellan lakanen igen och somnade om till ljudet av dito tvättmaskin. 

Snart följer en dag av jobb. Städa borde vi göra här hemma, men nu har jag städat två dagar i rad, för att jag varit ledig. Så jag vägrar. Hoppas någon tar slag i saken. Man vill ju inte drunkna i vinglas och bli uppkäkad av dammråttor, hur skulle det se ut?



på operan