Tvärsnittsdiagram och trädgårdsrosor.
Dagarna som spenderas på skolan fylls med elasticitetsmoduler, spänningsfördelning och momentdiagram. Nu är tiden för att ta fram all kunskap från gymnasieskolans teknik, fysik och konstruktionskurser.
Det är egentligen inte svåra saker, jag vet ju att jag kan det, men jäklar vad det tar tid att hitta tankesätten och kunskapen som tyvärr ligger lite längre in i hjärnan än jag trott. Jag blir mer och mer sugen att rita på uppgiften i arkitekturhistorian, att rita en Arts and Crafts-inspirerad trädgård. Rosor före fackverkskonstruktioner, ja tack. Det är väl bara att läsa skiten, lösa uppgifterna och skriva tentan. När blev jag lat?
Annars händer inte så mycket. Helgen i Ludvika var fin, mycket fin.
Helgens höjdpunkter:
1. Träffa järngänget från Mdh.
2. Bli livrädd för Sceammask-bärande man i bil.
3. Dricka whisky med M på en Irlänsk pub.
4. Sova i prinsess-sängen.
5. Få en kreativ-kick av underbaraste Louise, tack!
Det var det heele. Tillbaka till Böjmomenten och bärverken. Mer te.
K
Jag har en mus under diskbänken, den fryser nog under frostiga nätter. Vildningen.
Dalaweekend.
Fredag. I Borlänge. En halvliter kaffe står framför mig på bordet. Det är mycket kaffe. Jag sneglar försiktigt ner i den kruk-liknande koppen, ledsen Kwi, den är snart tom. Jag vänder blicken ut. Där ute springer människorna fram och tillbaka mellan hus och parkering som små frusna myror. Man kan föreställa sig att det ska vara varmt inomhus, det är så det brukar fungera. Men här på Waynes ska man värma sig på kaffekoppen och genom att ivrigt springa runt och inhandla diverse onödiga prylar i alla butikerna.
Tågresan upp borde ha varit sådär underbar som tågresor brukar vara, men nej. Jag dör av trötthet och mina små fötter vill inte gå en meter. Det kan ha något med det gäng alkoholpåverkade män som ägnade natten på tåget av att högljutt sjunga portugisiska fotbollssånger och passionerat skrika saker på ett för mig främmande språk. Jag rullade ihop mig till en boll på sätet och försökte räkna får. Vilket resulterade i att jag ville ha ett får hemma. Trädgården är stor. Ett ulligt lamm kan ju få plats, bredvid cykeln och rosenbusken typ.
Nu är klockan snart 13.00 och DÄR tog kaffet slut. Kanske är det dags att plocka ihop skissblock och dator och bege sig ut i mammons tempel. Eller ska man tro GB-Glass-Gubben att det är "Läge för en glass"? Nej. Det är ju kallt. Människomyrorna ute på det stenbelagda gathörnet skyr inte kylan. Det gör jag.
Äppelkaka dag
Inga nätter har spenderats på skolan, ingen stress, ingen panik och ingen kreativ ångest. Det har funnits tid till annat. På skolan har vi de senaste veckan ritat en konstpaviljong. Lilla huset-projektet. Jag känner mig lite oambitiös på grund av min ickestress och jag kan nästan sakna ångesten över tonvis med jobb och långa listor över saker som ska göras. Jag får antagligen lida för att jag inte lagt ner massor av övertid på projektet. Lida genom en sjujävla kritik imorogn då allt ska presenteras och ifrågasättas. Men. Som man har lärt sig genom åren handlar allt om en övertygande och självsäker presentation och efterkonstruktion av argument för sin design. Ryggen rak. Men vad är väl en liten presentaion på skolan... Ingenting. Jag stressar tydligen inte över någonting numera.
Imorgonkväll hoppar jag på tåget norrut. Mot Ludvika, till Louise och hennes födelsedagsfest.igen Att komma iväg från denna guds glömda håla som kallas Skåne känns fint i hjärtat. Till en annan lika glömd håla, men jag har från säkra håll hört att Ludvika ska ha sjukt god sushi. Det är viktigt. Dessutom gillar jag att åka tåg.
Ikväll firar jag projektavslut med äppelkaka. För imorgon kan det vara försent att vara nöjd.
Slutgiltlig layout upphängd i ateljen. Beskar bort mitt skrivbord från bilden, där råder kaos och jävulen regerar bland skalgubbar, kaffefläckar och avbrutna skalpellblad. Ingen vet när han går av tronen. Det kan hända vilken dag som helst. Klasskamraterna som dygnade på skolan inatt vet mer, det är på natten han sprider sin galla, det har jag hört.
Sunday morning coffee.
Har en otroligt, oväntad ledig söndag framför mig. Tanken var att jag skulle sitta i skolan hela dagen och göra klart diverse saker på projektet. Men. MEN. Har tydligen glömt mitt passerkort på skolan i fredags. Så kommer inte in. Så. Sitter nu och gör en fin 3dmodell över mitt projekt, dricker te och går in mina nya fina skor.
Solen skiner sådär underbart höstigt och fint. En prommenad medans tvätten torkar senare är ett måste.
Ibland får jag lust att bita mig hårt i armen för att jag ska vakna. Vakna upp och bli lite mer stressad över skolan, projektet och arkitekturhistorian. Men jag kan inte. Jag stressar inte. Och jag är inte ens lite orolig över att jag inte ska bli klar. MEN. Jag har ju massor kvar att göra. Egentligen. Fy fan för min jävla allt-löser-sig-inställning.
Ah, sol. Ah, söndag.
Hejdå mina vänner.
(Osamanhängande dåliga textjävel. Dö.)
Fredagsfrukost
Kaffe och Toblerone.
Fint.
Måndag
Kaffekvoten för dagen är nådd. Uppbrukad. Borta. Inte för att jag inte KAN dricka mer kaffe, utan för att kaffet är slut. Slut. Över. Borta. Hur som haver, måndagar kan vara fruktansvärt sega. Inte tråkiga. Men oerhört oproduktiva. Varför har ordet oproduktiv blivit en av mina mest använda ord förresten? Jag får ingenting gjort. Försökte att byta studieplats efter lunch, vilket bara resulterade i att jag hamnade hemma, i soffan. Vilket är fullt naturligt eftersom jag inte har någon annanstans att sitta här.
Det regnar. Massor. Vilket bara får mig att tänka på hundra sätt att leda bort vatten från hustak, googla på dropprännor och hängrännor i kopparplåt och tänka på diverse vattenledande experiment man sysslade med på lågstadiet. Det är, om man säger så, inte det jag borde göra nu. Jag borde hitta en optimal form till huset som vi ska rita i skolan, skissa på rörelsemönster i byggnaden, bygga små skalgubbar i papp, måla vackra illustrationer över hur bygganden ska se ut på natten eller bestämma en lagom takhöjd för den genomsnittliga museumsbesökaren. To hell with it.
Hur ska jag få något gjort utan kaffe? Lägenheten är städad, disken diskad och skissblocken framme. Jag antar att det är lika bra att vänta på mörkrets inbrott, titta på Hair och låta inspirationen komma till mig. Den har gjort det förr, och jag litar blint på att den gör det igen. Ingen stress. Den kreativa processen kan och skall inte påskyndas, måste jag säga högt till mig själv ibland. Kanske far jag tillbaka till skolan igen ikväll.
Kråkorna lever om ute. Jag förstår inte vad de vill. Jag har hört att det tar år.
Kanske borde man...
...plugga arkitekturhistorian för att faktiskt klara tentan.
...köpa böckerna i arkitekturhistora så att jag faktiskt kan börja läsa.
...skissa på det där fantastiska huset vi ska rita i pågående kurs.
...vika in den tvätten.
...prata med försäkringsbolaget och se till att de betalar mina verkstadsräkningar till bilen.
...beställa små platsdjur.
...dammsuga.
...ringa mormor och morfar.
...åka till skolan och bygga landskapsmodellen, så jag kan få sovmorgon imorgon.
...beställa biljetter hem till jul så att det inte blir så förbannat dyrt.
Men vad gör man. Inget. Inget alls.
Höst.
Råkar du ha en ekonomi värdig gudarna? Lite pengar över kanske? Låt mig veta, du ska få min adress.
Du kan få en kaka.
Fladderhus, fladdermus
Det är skymming över vidsträckta åkrar och fält. Fladdermusen sveper med sina vingar utanför mitt fönster. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Sniglarna sitter som fastklistrade på trappen upp till lägenheten, de jävlas med mig. Jag måste akta varje steg. På bordet framför mig ligger en bunt skisser från dagens föreläsning. Småjävlar, hundar, stolar och gud vet vad lever sida vid sida av försök till text om diverse arkitektoniska begrepp. Pilar, bubblor, understrykningar som blivit överstrykningar, utropstecken och konstiga hus. Här ritas det inte bara i marginalerna.
Fladdermusen svischar förbi och hånler, sniglarna skrattar. Man får inte ta det personligt.
Det luktar kaffe. Jag kan inte rikigt placera vart luken kommer ifrån. Kanske har den etsat sig fast i mina väggar i ett fösök att reducera kaffekokandet och rädda mig från den stora koffeindöden. Idag drack jag fyra koppar kaffe innan klockan tio på morgonen. Det kan inte vara hälsosamt.
Jag sneglar ut genom fönstret, fladdermusen syns inte längre. Mörkret har lagt sig. Där ute springer hararna omkring bland sockerbetorna. Jag försöker komma ihåg vilka handligar och reaktioner som tog mig hit. Lund. Jag minns inte och är inte helt säker på att jag vill minnas. Skåne. Men jag tänker inte ångra mig och flytta härifrån. För tänk om man ångrar sig och ångrar sig igen.
Mörker. Natt. Höst. Härligt. Krispig luft och vind i håret.
K
Vi gör...
...mycket vikigt om dagarna.
Uppenbarligen.
Altro Canto - SYNC
Bild från operan.se
Solsken. Dörrarna stängs. Odenplan. Syster. Stockholm.
Helgen har varit fin. Lite stress och lite spring fram och tillbaka mellan diverse aktiviteter och ombyten, men i det stora hela, fin. Man kan bara inte vara på dåligt humör när guldet glimmar i takt med mässingdetaljerna på Kungliga Operan. Musik och dans. Fint sällskap och en uggla. Tapas och vin på Dartanjangs gata. Kanelbullesöndag.
En annan sak med betydelse. Jag hatar E4an. Speciellt i södergående riktning. Väg, väg, väg. Mörkt. Helljus, halvljus, helljus. Musik. Kramp i foten. Dålig mottagning på telefonen. Dålig musik. Trött. Äcklig längs-vägen-mat.
Nu är i alla fall vinterdäcken hämtade och jag kan med gott samvete åka tåg nästa gång jag planerar att röra mig norrut.
Helgens bästa:
Altro Canto - SYNC på kungliga operan. Balett mina vänner, balett! Kvällens skratt över Flottbjörnens levarne var också svårslaget.
Helgens sämsta:
Hann inte träffa J som råkade befinna sig på samma plats som jag, vid samma tidpunkt & fick inte heller tillfälle att träffa S över en kaffe. Synd.
Nu är jag tillbaka till verkligheten. Säger inget om det.
