<Sista dagen på helgen. Söndag. Snön ligger som ett transparant täcke över åkrar och fält. Man blir blöt om fötterna bara av att titta ut. Slasken är här. Kom hem från Malmö för en dryg timme sedan. Igår var det vinhäng hos Nils med Lisa och vänner. Trevligt. Heminredning, utbildning, unisex omklädningsrum och lampolja diskuterades och vinet dracks ut muggar. Trevligt. Idag är alla mina kläder fulla av vitt kattår, Zions fel. Äckligt. Kattkräk.
Planen för dagen är briljant. Jag ska inte göra någonting.
Kankse läsa lite, Henning Mankells Kinesen.
Eller se film, Big Fish.
Lisa och Nils hade byggt världens finaste kakfat. Jag vill också bygga. Lampfoten som påbörjades för länge sedan är långt ifrån klar. Den såg nästan mer ut som en lampfot innan jag började om jag tänker efter.
Dagens tips, 1:
Smoothie. Till frukost. Till lunch. Till middag. Blåbär. Hallon. Yogurt. Banan. Jordgubbar.
Det snöar i Skåne. Ett vitt ludd ligger på mina fönster. Nackdelen med att bo på en vind och då har lutande fönster är att man inte ser ut om det snöar. Det ser ut som bomull. Sjukt. Måste gå ut och tranpa upp spår i luddet.
Mina akvarellfärger har fått liv. Det är kaos i lådan där dom bor. Alla ligger med alla, skulle man kunna säga. Lite som på Mälardalens högskola, men det har ni inte hört från mig. Kreativa kaoset fortsätter att råda, idag resulterade det i rosor. 30x42. Soundtracket för bilden blev Vampire Weekend och blandat med Dylan. Fint på något vis. Dylan och måleri.
Okej. Jag ger upp. Kommer antagligen inte rita mer på det där förbannade perspektivet som ska lämnas in imorgon. Har nämligen hittat något roligare att göra. Stålpenna och tusch. Förbannat kul. Nackdel 1. Det går så förbannat fort att teckna med det, man kan med lätthet producera ett hundratal bilder i timmen. Mycket papper blir det. Inte okej. Dyrt. Nackdel 2. Det blir inte så förbannt snyggt.
AAHWW. Blir galen. På många saker, men just nu på att man inte kan ljusborda akvarellpapper, och att jag inte har tålamod för att rita fina perspektivbilder. Inte satan ska man göra det lätt för sig heller, utan det är ju mycket roligare att göra en Tim Burton-inspirerad bild. Ah. Lite rosa svampar på det här, lite photoshop, sen så.
Sitter nog med det här hela natten. Kul liv. Ni vet vart ni har mig.
Dagen till ära blåser det utav bara jämarns i Lund. Borde jag inte vänja mig vid det snart? All den där skånska värmen jag tjabblat om är nu totalt borta.
Dagens bedrifter:
- Antagligen kuggat min första tenta. Bara en sån sak.
- Tappat bort mina akvarellpenslar.
- Glömt att inhandla vin till kvällens post-tenta fest.
Ah, lyckan fortsätter rulla in i min värld.
Tur att jag och Sofie ska dra på äventyr i sommar. Inga planerar så bra som vi, det måste man ändå säga.
Efter en eftermiddag och kväll i skolan med Johan & arkitekturhistoria har min hjärna slutat fungera. Visserligen har den alltid varit lite trög och svår, men nu är den helt fullständigt och idiotiskt fulproppad. 700 sidor historia på en tenta. En tenta som också bara ska bestå av 6 specifika frågor, enligt ryktet. Jag har ungefär 150sidor kvar att läsa. och ganska precis 16 timmar. Räknar man bort 8 timmar till sömn så ger det mig 8 timmar till seriösa studier. Det ger 18.75 sidor i timmen. Vill jag ha 4 timmar för genomgång och en timme för frukost och dusch imorgon blir det exakt 50 sidor i timmen. Det är 0.8 sidor i minuten. Det borde gå.
Helgens festligheter är roligare att tänka på. Post-tenta-fest imorgonkväll och något slags korridorsjippo på Delphi på lördag. Låter ypperligt. Sen är det bara resten kvar. Det vill säga portfolioarbete, jobbsökning, lägenhetsfix och cykellagning.
Nu ska jag sträcka ut benen i soffan och bege mig in i trädgårdshistorians underbara och doftrika värld. Gud så spännande det ska bli. Verkligen. Can't Wait. (Och återigen måste jag påminna mig om att ironi inte alltid fungerar i skrift)
Min hjärna är full av historiska arkitekter, årtal och fantastiska byggnader och arkitektoniska under. Det är inte utan att jag hoppas att de ska stanna där ett tag, det känns på något vis fint, nästan sakralt med den här typen av kunskap. I alla fall om man ska bli en briljant arkitekt om några år.
Tillbaka i Lund. När jag klev av tåget på Lund C fick jag en flygplatskänsla i kroppen. Ni vet hur det är, man åker från Sverige där kylan råder, man kliver av planet och värmen slår emot en så att man nästan tappar andan. Så kändes det. I Pajala var den -22 grader och meterhög sno. Ögonfransarna var vita och luften isande. I Lund är det +6 och sol. Jag har inte sett solen på en månad. Här är gatorna torra och det knoppas i buskagen. Förbannat fel och otroligt konstigt. Det är skönt ändå, bara inte slasken kommer. Snöslask är djävulens hittepå.
Kaffet puttrar från min Princess Duo som intagit köket. Man kan bara göra två koppar i taget, enligt den. Enligt mig kan man bara brygga en. Den kommer dö av utmattning. Men söt är den, det måste man erkänna.
På den tekniska fronten gör jag framsteg, det ska gudarna veta. Inga jättekliv mot ett fungerande liv, men ändå. Hårddisken från Hassan I kom idag och snart ska innehållet sorteras, lagras och överföras till nykomlingen Hassan II. Hassan II ska bara få all nödvändig mjukvara installerad så kommer den känna sig hemma.
På tal om hemma så är det dags för flytt. Leopardsälen och jag funderar på att återigen bli sambos, men den här gången utan att dela säng. Varsitt rum ska vi ha. Lyx som man kan ha i Sverige hoppas vi. Vi trilskas vidare med Lunds förbannade bostadsmarknad, dricker en kopp kaffe och citerar morfar prostens äventyr med sina barnbarn.
2012 kanske inte blir så dumt ändå. Vi får se, jag hyser inga större förhoppningar.
Snart börjar termin två. Ja, eller egentligen har den redan börjat, men jag tycker inte mitt oansträngda studerande kan räknas.
Ute gnistrar snön, det är kyligt och solen har inte ännu lämnat sin sömn. Kaffet håller mig vaken. Snart rullar tåget söderut, men innan dess så inväntar jag ett telefonsamtal från TNT Leveransfirma. Tydligen så är jag riktigt dum. Jag trodde nämligen att mitt expressbeställda paket skulle komma i slutet av förra veckan som jag blev utlovad. Så att jag hinner få det innan jag åker. "Men nej, lilla flicka, i fredags var det en röd dag här i Sverige, då får man inga paket." Jag: ---- (Lilla flicka!) Hur som haver, de skulle spåra paketet. Vad det nu kan göra för att saken skulle bli bättre. När dom vet var paketet befinner sig, då skulle dom ringa upp mig. Problemet är bara att jag antagligen kommer bifinner i höjd med Haparanda när dom gör det.
Att dansa med en myndighet. Ja. Försäkringsbolaget gillar mig inte mer. Men det är en annan jävligt rolig historia.
Fan. Tillbaka till Skåne. Fint ska det bli. Snart är det vår!
