Augusti på A-huset
Mötte upp Lukas utanför den röda tegelbygganden som kallas arkitektskolan. Vi gick in i de ekande, tomma, lokalerna. Det är ingen här konstaterades. Nollorna beter sig utanför, sådär som bara färska studenter kan bete sig. Vi gick upp till plan tre. Plan tre. Detta ouppnåeliga våningsplan dit bara de som är duktiga treor får komma. Vi klassas nu som treor. Snart. Det är märkligt. Korridorerna och ateljeerna som vanligtsvis är fulla av kreativitet, människor och liv är nu sjukligt, nästan imponerande, barsmakade. Jag valde en plats i ett hörn, slog mig ner med min dator och mitt kaffe. Musik. Thåström. Nu har jag en och en halv timme innan jag ska presentera det projekt jag knåpat ihop i dagarna tre och jag är klar. Detta har inte hänt sen det första projekt jag ritade i ettan, att jag sitter och är klar innan presentation. Nu får vi inte glömma att jag faktiskt inte borde vara här alls, och skulle inte suttit här om jag inte varit lat i våras.
Med det sagt, vill jag bara säga, fuck skagen.
Stina
Dagens frustrationsskiss.
Alltså. Det går bra nu. (Känner på mig att den arga kaninen sjunger något av Raubtier, men gör sin egna irlänska tolkning, ungefär så.)
Kwi
Tisdag, ett steg närmare undergången.
Nej. Jag kan inte koncentrera mig på uppgiften. Jag vill rita monster idag. Inte hus.
SÅ. NU.
"Ska hon tilåta sig själv att gå på dejt med man & dalmatiner i morgon, så måste hon jobba såhär nu;"
Så här kan man inte jobba
Nej. Det här går inte. Jag sitter i timmar och tittar på bilder från Kebnekajsemassivet, surfar på fällknivar och kompasser. Kollar på kartan och jämför vandringsleder. Jag är kär i mina vandringskängor och vill sova i dom på natten, fast jag vet att det är en idiotisk tanke och det påminner mig om den gammla visan:
Någon gång ska jag ut och gå,
i mina nya stövlar.
Någon gång så ska det bli vår,
då får man gå i stövlar.
Tur att de bara pussa och släckte,
tur att de bara trodde jag sov.
Tur att de inte lyfte på täcket,
och såg att jag låg med stövlarna på.
Hur som haver. Läget är ohållbart. Jag har nämligen gjort något så förbenat dumt att istället för att leverera två bilder som kompletteing för ett projekt i våras, börjat rita om hela projektet från noll. Det innebär att det inte bara är två beskrivande bilder som ska göras, utan också planer och sektioner, fasader och diagram. Inspirationskollage och texter. Nya motiveringat till beslut, nya estetiska ställningstaganden, nya idéer och nya konstruktioner. Nya modeller ska byggas och en helt ny presentation ska bli till.
Jag är glad över motivationen och dess tillbakahittande i min hjärna, men jag är mindre glad över den nyanlända tidsbristen. Jag vill ju mest sitta vid havet, gå in kängorna, dricka kaffe och läsa Agatha Christie.
Istället lyssnar jag på Lars Winnerbäcks nysläppta singel Utkast till ett Brev på Youtube och drömmer om frystorkad lasange.
K
Systerbesök
Syster kom hit. Hon valde det fina vinet, vi köpte osten och ja, ostbrickan instagrammades.
Det pratades och skrattades. Sjöngs, ja, nästan skrålades. Det dracks öl och cava på möllan. Kaffet kokades och jag drack världens godaste te på Malmö Konsthall där vi mötte upp min Svåger med bror med son. Teet som är det mest intressanta i inlägget smakade tjära. Rökt te. Ah, ett klassiskt måste-ha-beroende uppstod. NU.
Men det går inte. Köpstoppet är här för länge sedan (ja, jag har massvis med te hemma), för nu ska alla pengar sparas till vår utflykt till Kebnekajse. Efterlyser fortfarande utrustning. Är det någon som har en superbra sovsäck? Mottages med kärlek och omtanke.
Kwi
Sön 15:25
"Hon satt ensam vid sitt köksbord och bokade biljetter. Han skrev att han inte kunde komma idag. En irriterande besvikelse la sig i rummet, för tänk om han kom hit idag, vilken fin ursäkt det vore för att inte göra allt det där hon måste. Hon tänkte på honom och hoppades att han tänkte på henne också, men hon blev aldrig säker på svaret. I huset mitt emot putsade en kille sina fönster, från översta våningen i huset hängde han sig ut som en apa, för att ta bort damm och smuts från de utåtöppnade fönstren. Solen sken. Sen skrev han igen, han berättade om musiken, om drömmarna, om äventyren. Han berättade för henne om sin dag och hon kände att hon verkligen ville veta.
Nu sitter hon svettig efter en joggingtur och försöker att inte tänka på honom. Det är söndag, det är i alla fall något som är säkert. Hon klickar bort två samtal och skiter att svara på de sms som trillat in under natten."
Det finns något där.
Det gör det. Det här med Winnerbäck. Jag ÄR en av alla dom som gillar honom. Han sätter fortfarande ord på allt det där, det där jag aldrig kan beskriva. Jag menar; "Jag ska måla med gouache och akryl, den tavla som jag alltid har tänkt mig, ett svar på alla tänkbara frågor, och jag ska hänga den över din säng". Från Ett Utkast till ett Brev. Jag vet vad ni tycker, ni tänker att Winnerbäck är tråkig och dålig. Jag säger nej. Jag säger hör inte av er, jag tänker vara ensam ikväll.
Och ja, det låter som Thåström. Men på ett bra sätt. Jag är sjukligt avundsjuk på de som ska se honom ikväll, jag vill höra den live, jag vill sjunga med i refrängen.
Ikväll lägger jag ner allt det där jag borde göra, och drar mig in i mitt introverta skal. Kanske hör jag av mig till dig, men förvänta dig inget. Jag saknar en annan, som jag blev påminnd om igår.
/K
Kan. Knappt. Vänta.
Det här kommer bli fantastiskt! Med tält, kängor och frystorkad mat ska vi upp på toppen av det som tydligen är Sveriges högsta topp. Kebnekajse. Jadå. Så kommer det bli. Vad ska man säga? Är sjukligt peppad. Rikigt hur det ska gå till vet jag inte, men träningsschemat är satt och påbörjat. Sen på ett flyg till Kiruna, buss till Nikkaluokta och sen lite vandring. Inget konstigt med det. Äventyret kommer säkerligen innehålla en del skolkning, men vad gör man inte för det svenska fjällandskapet i september? (Allt)
//K
Klart. Ja.
1. Riv tapet.
2. Ta bort socklar och foder.
3. Slipa tapet.
4. Riv tak.
5. Bredspackla väggar och tak.
6. Slipa väggar och tak.
7. Slipa och måla socklar och foder.
8. Häng av dörrar.
9. Slipa och måla dörrar.
10. Måla tak, två varv.
11. Handmåla fastbyggda snickerier, två varv.
12. Måla dörrkarmar, två varv.
13. Spika tillbaka foder och socklar.
14. Måla foder och socklar på plats.
15. Tapetsera.
16. Häng tillbaka dörrar.
Jag skulle mest riva en bård. Sådär.
.bröllopsgrafik 2.0
Tomt.
Så. Taket blev målat, väggarna tapetserade. Listerna blev tillbakaspikade, nymålade. Dörrarna är tillbakahängda och jag kan konstatera att jag är färdig med det renoveringsprojekt som verkade evighetslångt. Bredspackla tak - inga problem. Så. Ja. Happ. Nudå?
Lite såhär:
Söndagsmåleri
Efter en minst sagt upptagen helg kan man med fördel riva fram akvarellfärgerna ur skåpet. Måla älgar och monster. Inget fel med det. Alls.
Kwi
Torsdag
Myser hellre här...
... än här.
MEN ICKE! SLIPA SLIPA SLIPA. DAMM. DAMM. SMUTS. SPACKLA. SLIPA. SLIPA.
Hemma.
Luften ligger varm, dallrande, osande över Malmö. Jag svettas konstant och inser varje dag att, nej, jag är ingen sommarmänniska. Inte alls. Det är för varmt. Jag orkar inte ens cykla till havet. Istället tar jag tag i mina små renoveringsprojekt och inser att det är svårt utan min skruvdragare som för tillfället bor hos M. Kommer även behöva en slipmaskin Det som började som en ommålning, har eskalerat till bredspackling och bortslitande av lister, fem lager tapet, tre lager färg och putsen i taket. Tur att rummet är ungefär 1,5kvm och inte används alls. Att göra allt det här i värmen resulterar i att arbetskläderna består av shorts och sporttopp. Svett, tapet och slipdamm är ingen bra kombination. Porslinstigern ler hånfullt. Jag förstår hen.
Annars händer inte så mycket. Öl med klasskompisar och ett återförenande av krispos vinguden och leopardsälen. Livet har landat och återgått till ett normalt läge. Snart börjar skolan. Det ska bli bra.
Nu väntar jag och R på att tre finnar ska komma hit och liva upp läget lite.
Stina
Sommarsverige
Årets loppisroadtrip är avklarad. Med Louise som bästa möjliga sällskap har vi bilat genom en bit av mellansverige, letat efter jordnötspingviner bland begagnad porr och besökt så många second hand-butiker och loppisar att det är omöjligt att hålla räkningen. Stockholm, Uppsala, Gävle, Falun, Borlänge, Ludvika, Hörken,
Örebro, Västerås, Enköping, Heby, Stockholm, Eskilstuna, Katrineholm, Vingåker, Remyre, Linköping.
Egentligen är det bäst att träffa konstiga människor på de olika gårdsloppisarna längs vägen eller bara ligga längs vägarna med bra musik och solglasögon. Sverige är fint, det konstaterar vi ett par gånger. Men nu har jag landat i Malmö med min jättelika packning.
Kanske ska man hoppa på ett flyg härifrån? Kanske finnes det en billig resa til utlandet, kanske till Frankrike eller Italien.
