att snärja en jävul

 

 

Okej. Uppenbarligen måste jag till skolan imorgon. Inte sitta hemma och rita flygdjur, ballonger och smådjävlar. Men man kan inte rikigt låta bli. 

Jag tänker mig att min nya lägenhet ska lukta hallon och chanel 5. Lite som en vintageklänning på en sommaräng. På sändagarna, efter jag ahr jobbat lite på mitt otroligt välbetalda och roliga extrajobb kommer det lukta kanelbullar. De äts med mjölk, numera laktosfri, tillsammans med fina vänner. 

 

 

Ligger hemma och brottas med tvätthögen och förkylningsjävulen. Finmotoriken är som bortblåst och temuggen har redan två gånger fått sig en luftfärd med kraschlandning. Ingen skadad, men klockan är bara 20 över 11, så allt kan hända. Än släpper pessimisten inte taget om hoppet. Det finns inte så mycket att göra när man är hemma från skolan, mitt i projektavslutningsfas. Man skulle behöva total kontroll för att arbeta, sitt ritbord med alla dokument. Klippa, scanna, fixa, montera, skriva ut, fixa, scanna, infoga. Ja, ni vet. Kaffe på det. 

 

 

Förövrigt säger jag som min vän S.F:

I fönstret har mina tre Hortensior dött. Dock betyder blomman Hortensia något i stil med Varför glömde du mig? Vilket kanske är passande, för det är ju precis det jag har gjort. Glömt dom. Och nu ligger som slickade längs ytterkrukan. Våra blickar möts inte, inga ord behövs, jag vet att jag gjort fel. 

 

 

 

 

 

 

Se den. 

 

 

Bästa animerade kortfilm 2012.

 

 

 

 

Enligt Dagens Nyheter kommer våren till Skåne redan i morgon. Det känns inte riktigt i kroppen, ännu. Även fast vi i godan ro, satt utanför skolan, med ryggarna mot tegelväggen (som den briljanta Anshelm en gång byggde en skissmodell på) och tittade på flyttfåglarnas ankomst. Solen sken som en 1000W lampa i våra bleka vinteransikten.

 

Om våren nu kommer i morgon, så borde det rimligtvis vara vår i Köpenhamn på Lördag. Jag hoppas innerligen på att så äro fallet. Jag och Lukas ska nämligen ta oss över sundet och, tydligen, titta på kortfilm och dricka dyr öl. 

 

Om nu våren kommer i morgon, så borde det rimligtvis vara vår i Malmö på Söndag. Jag hoppas innerligen på att så äro fallet. För då blir det kontraktskrivande, och flytten till dito stad blir fastställd. 

 

 

Ha nu en fin kväll.

 

K

 

Idag satt jag fördjupen i mina egna iacktagelser, förstummad av anteckningar gjorda allt för sena kvällar och helt inne i mitt eget huvud. Jag hade på mig Lukas Loctite-limmade Koss-lurar och lyssnade på låtarna i musikalen Jesus Christ Superstar, på repeat. Min favoritrad i hela musikalen måste vara när Herodes sjunger till Jesus i King Herod's song "Prove to me that you're divine; change my water into wine". Jubel! Acklamation! Hurra! 

 

Någon från klassen trillar in i ateljen. Man ler lite som hälsning, fortfarande med Herodes i huvudet. Sen klipper jag lite i ett papper, klipper till en odefinerbar form. Värmer upp limpistolen och limmar pappret på en kartong. Man klipper lite till, limmar lite mer och avslutar med några träbitar som får representera ett kvarter i staden och några pilar och streck med Snowman-pennan. En skissmodell blir till, lika fantastiskt som människans förmåga att skrikande föda fram en annan, men mindre, människa. Sen funderar man lite till. Skriver en anteckning och lutar sig tillbaka mot väggen och får en knappnål i ryggen. 

 

Den här delen av den kreativa processen är fantastisk och fri. Man gör lite som man vill, i vilken ordning man vill. Man grottar ner sig i ett beggrepp eller en situation. Meningen "vad betyder ordet passage?" kan vara en ingång till något fint och rumsligt eller bara ett slöseri med dyrbar tid. Men det vet man aldrig. En synfoni av begrepp och tankar hoppar runt i huvudet. 

 

Det är härligt det här med inspiration. Det kan komma från vad som helst. Ja. Och nu ska det tydligen komma från dessa filmer som vi ska se i veckan. Och, ja, vi ska läsa en bok också, Jan Gehls Livet Mellem Husene - udeaktiviteter og udemijöer. Fast med danskt ö, för ja, här läser vi bara danska böcker och älskar öresundsregionen.

 

Filmerna, som sagt:

 

 

 

 

 

Efter en heldag på skolan, en snabbmiddag hos M och sen en helkväll på Moriska Paviljongen får jag ligga i soffan. Trött Stina. Sen. Ut i luften. Livet. Syre är en fin grej. 

Hej mina vänner! 

Jag är duktig, säg det till alla era arkitektvänner. 

Söker praktik under sommaren 2013. 

 

Stina

 

 

Det finns dagar då jag funderar över hur länge det skulle ta innan någon hittar mig om jag dör. I nuvarande läge skulle det kanske inte ta jättelång tid om jag dör hemma, eftersom superkatten skulle hitta mig snabbt. Skulle jag trilla av pinnen längre från hemmet så är läget värre. Superkatten skulle nog undra, ja, det skulle hon. Men kankse först efter ett par dagar. Skulle hon dessutom vara bortrest är läget kritiskt. Vem skulle leta? Det vet man aldrig. Kanske är det dags att skaffa sig en partner och hylla tvåsamheten? Dessa tankar är inte mörka, snarare nyfikna. Förra året vid den här tiden bodde jag ute på landet, på en vind.  Långt från Lund och utan grannar att tala om, då funderade jag på samma sak och flyttade inte långt efter. Kanske inte av den anledningen direkt, men kanske undermedvetet. 

 

Hur som haver. 

 

 

 

Fötterna har vandrat genom regn och rusk på gatorna i Köpenhamn idag. Passager har observerats och kullerstenen besegrats. Som om det inte är bra nog för en måndag har jag även fått prata med älskade L. Sen har det goda livet eskalerat. Champagnen har druckits och chokladen inmundigats. Optimalt soffhäng. Danskt rågbröd och broccolisoppa. 

 

Sen kom jag att tänka på M och blev ledsen. Sen kom jag på att jag vill bo som på bilden ovan. 

 

 

Stina

 

Hej, kom förbi Möbelmässan i Älvsjö och hälsa på min stol!

Den skulle bli glad.

 

 

 Stina

För en liten musikalälskare som mig var detta det bästa. 

Kommer drömma i sångform inatt, och förbanna min ickeexisterande musikhjärna. Jag vill också briljera som Anne Hathaway, Hugh Jackman och Amanda Seyfried. Men icke! 

 

 

 

 

 

 

 

Stina