att snärja en jävul

 

 

Känner mig spontanrosa. 

 

 

1. Gör ett fysiskt kollage. Jobba snabbt och intuitivt. 

2. Analysera bilden.

3. Bygg en fysisk modell utifrån analysen. Skapa rumsligheter.

4. Fota modellen.

5. Beskriv rummet som blev i två digitala bilder.

 

Bra saker. Intressant och mycket användningsbart. Faktiskt. 

 

 

Från USA är den kommen. Speciallevererad till sängkanten. Min nya fina Mac Book Pro. Tredje på tre. Nu är tiden kommen att ha kvar den här i minst 10 år. Att inte de här jäklarna tål vatten är empiriskt undersökt både en och två gånger, men nu är tiden inne för helförsäkring och vattenfria zoner i lägenheten, för alla. 

 

En sak är bra. Jag fick möjligheten (anledningen) att bya upp mig till en 15'' och jag har också under åren lärt mig att skriva utan att titta på tagenterna, vilket jag trodde länge var helt omöjligt och dessutom en onödig kunskap. Det är det inte. Med amerikansk tagentsättning och svenskt tagentbord installerat är det en stor fördel. Att Ö sitter på semikolon gör inte så mycket.

 

 

Frid. 

Det är som att man rör sig i kaksmet. Tröttheten är enorm, denna föbannade trötthet. Man hetsmålar en arg brud med stora ögon bara för att känna att man inte rostar igen. Man äter middagen kall, dels för att man inte äger en micro, dels för att man inte orkar vänta. Det är konstigt, hur det kan vända. Idag hoppade vi nämligen från skolan med spring i benen och solskensleenden dom gnistrade i vinterkylan. Det var sommarlov, vi fick lämna bygget redan klockan 15 efter modell och maskin-redovinsning med bara en brinnande maskin som resultat. Brandkåren kom och ateljeföreståndaren försökte förklara att såhär går det till när arkitektstudenterna ska bygga maskiner av kylskåpspoesi. Fogskummet flög och brann på samma gång, men maskinen fungerade. Ordet helvete blev kvar som det enda ord ur dikten som klarade sig från branden.

 

Min maskin brann inte. Den gjorde inte så mycket alls faktiskt. Den sprutade lite lojt ut fjädrar medan den långsamt bryggde en kopp kaffe. Storkdöd och kaffeabstinens när det är som bäst. Kanske ska man inte lägga så stor prestige i det man gör. Låta det vara lite opretentiöst i all plågsamt framkrystad konst. I morgon blir det installationsteknik, ska bli skönt med lite el och vvs på det här kan man konstatera.

 

 

 

Idag hoppade vi hejdlöst in i workshopen Ord & Form. Vi har lekt med kylskåpspoesi och slaktat dikter. Omvandlat texter, gett dom grafisk form och analyserat sönder dom, bit för bit.  Imorgon ska vi inte bara överföra poesin i modell, utan också överföra modellen till maskin-form.

 

Japp, gott folk, vi ska göra en maskin av poesi.

Det är oklart och ganska vackert.

 

 

Urval av dikter från kylskåpspoesin i läge 1:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hassan II blev ledsen. Nu bor den i ris.

Kanske är Hassan III på ingång.

Tiden får visa.

Krispos Vinguden är tacksam och ledsen på samma gång, men tror på ett fint år.

2013.

Försäkringbolaget hatar nog mina datorer vid det här laget.

Den här gången var jag dock inte i närheten av olyckan.

Lilla dator. RIP.

 

 

 

 

Vi tog en minisemester i Malmö. Vi strosade i den kalla blåsten över gator och torg. Vi lyxfikade. Vi hamnade på Ystadsgatan hos I och drack rött vin okristligt tidigt på dagen. Vi lagade mat och dansade.

Leopardsälen bjöd på sina musikaliska förmågor i köket i kollektivet TazenTazen.

 

Idag väntar hyllupphägning och tavelplacering. Först te. Sen livet. Sen sparris.

Lugnet ligger åter på Vilandsvägen. Den lilla glitterdinosaurien tittar med samförstånd på porslinstigern som ser nöjd ut över att ha golvet fritt från revirsinkräktare. Våra franska gäster har lämnat oss för att lifta vidare mot Göteborg, Stockholm och Uppsala. Värdkatterna är trötta, men glada.

 

Vi gick in i detta Mat mot Sovplats-byte med förhoppningar vad gäller det franska köket. Tänk er ostron, sniglar och marinerad groda fint upplagt på fat. "Killen är ju kock" sa vi. När middagen närmade sig stod Alix och Guillaume i köket. Potatisen slantades och löken skivades. Middag nummer ett blev lika kulinarisk som fläskpannkaka ungefär. Inteheltfärdigpotatisgratängmedmuskot. Med ingenting till.

 

Dagen efter hade förhoppningarna naturligt lagt sig och vi var redo att kasta ut dom ur köket för att på något vis visa hur det ska gå till, det här med matlagning. Icke. Dom insisterade, och vägrade bryta den uppgjorda planen. "Noo! Off course we will make dinner, we're going to make paasta" säger dom på den finaste franska brytningen. Okej. Vi ger dom en andra chans, pasta är svårt att misslyckas tänker vi och sätter oss i soffan. Efter allt för lite ljud från köket är maten klar. Pastan står serverad. Middag nummer två blir alltså Överkoktspagettimedalltförlitetomatsåsochsalt.

 

Jag litar inte på franska kockar. Förtroendet måste återtas, kanske genom att åka till Bordeaux, och våldgästa dito fransoser. Surfvågorna är fantastiska säger Superkatten och jag tänker att vinet är billigt.

 

Trots de mat-relaterade missarna kan man inte annat än att gilla Couchsurfing. Vilka människor man träffar, skrattar med och de historierna man får höra är ibland oslagbara. Vinnaren denna gång är historien hur en belgisk prinsessa blev utesluten ur familjen för att ha träffat en svart man och hur greven i staden beter sig mot främlingar.

 

På återseende.

Nu blir det skönlitteratur.

 

 

 

Katten nyser. Jag dricker kaffe efter en lång och uttröttande söderprommenad. Ljusen i fönstret är tända och någon, gud vet vem, sjunger "we're on the eve of destruction...".  Tidigare nämnda katt luktar skunk, kanske har hon också fått nog av julmat och chips. Men vad ska man göra, när en liten katt vill ligga i knät kan man inte säga nej (och gör man det så fungerar det nog helt säkert inte ändå). Jag lutar mig tillbaka och funderar; är detta året då jag ska skaffa mig en smartphone? Det finns ingen snö här. Lite is bara, och en massa grus som hoppar in i mina docs, hur försiktigt jag än försöker gå. Det gör inte så mycket. Jag är på ett allt för bra humör för att en sådan bagatell ska trycka ner mig på jorden.

 

Jag känner, åter igen, för att plocka fram vildmarksbruden i mig. När jag mellanlandade hos kusin Å pratades det om snöskor och snowboarding. Fjällvandring och cykling. Hennes sambo lovade "Klart du ska komma hit och åka med oss, du får låna snöskor och bräda, här finns utrustningen". Lockande. Ja. Men kanske är det ekonomiskt omöjligt ändå, och framförallt tidsmässigt ogenomförbart. Jag nöjer mig med att drömma om sommarens eventuella fjällvandring.

 

Hur som haver. Nästa vecka blir det skola igen. Dessutom får vi besök från Frankrike. Couchsurfing är bra. Att låta en fransk kock och hans vän sova på vår soffa ett par nätter känns inte dumt alls. (Ah, det franska köket. Ja, de har lvat att laga mat åt oss.)

 

Detta om detta.

 

 

Stina

...om det som komma skall.

 

Nytt år. Inte viktigt, men ändå någon slags stolpe längs vägen.
20-13. Ah, det kommer bli bra, det känns i tårna.

 

Vi skålade in det nya året hos K&P. Det var vin, det var bubblor, det var drak-ögonfransar och det var dans. Det var skratt och finklätt folk. Det var fyrverkeriutsikt från takterrassen. Det blev bra. Det var trevligt.