Ungefär så. Än så länge. Allt lungt.
Skagen hittills.
Projektpaniken stiger.
Solskensfredag.
Den heliga anden ligger och vibrerar i luften medan jag sitter på ett tåg mot Stockholm. Anledningen till resan är lika briljant som simpel. Det är bröllop, det är kärlek och det är fest. Klänningen är packad och solen skiner. Ja, solen skiner som den aldrig gjort annat, den har gått bananas på planeten Tellus och detta tåg, detta förbannade tåg, saknar allt som ens kan liknas vid ventilation. Inga fiska fläktar, inget syre och många timmar kvar till slutdestinationen. Herregud (!) - svetten rinner, pannan och hårfästet tror att de är i ett sydafrikanskt växthus, fötterna dör i tunna strumpbyxor, och vi ska inte ens prata om flod-helvetet som rinner strax söder om nyckelbenen.
Här sitter jag alltså och dör en smula när den snälla konduktören berättar ännu en gång att vi stannar för tågmöte eller signalfel. I Nässjö, Osby, Alvesta har vi hittills stoppat upp lite för att njuta av den svenska försommaren. Sen. När jag trodde att situationen var så överjävlig att det inte blir värre, varmare, blötare, så stänger (STÄNGER!) en underbar medpassagerare fönstret. Ja, tydligen så drog det lite på honom. Stackaren. Svärorden och ilskan bubblar, jag tror den heliga anden glömt mig, skickat värmedjävulen på mig och sitter nu på sin höga häst och hånler. Floden fortsätter rinna, oj vad den rinner. Den återupptäckta Bright Eyes sjunger Another Travelin' Song och jag känner mig aningen provocerad av den lätt-glättinga rocken.
Jag känner mig i skrivande stund ganska svensk. Här har man, i några månaders tid, varit övertrött på den skånska vintern, längtat efter sommarens underbarhet och de varma kvällarnas fördelar, men nu; Nu ska det gnällas, oj oj oj vad det ska gnällas. Gnäll, gnäll, gnäll. Uppenbarligen. Men det är nog bara jag och min säl-liknande kropp som gör det. I övrigt svämmar internet över av romantiska bilder i motljus, foton från de där minnesvärda grillkvällarna och hipster-redigerade snapshots på hårt inzoomade magnolior. Man kan nästan känna doft av mellanöl och fotsvett från valfri överexponerad stadspark. Inte bitter. Längtar till Pajala nu, där finns inga knoppar på träden och isproppen skapar översvämning söder om Hiirenkangas.
Det var det. Slutreftekterat. Trevlig helg. Njut av solen, ja gör det.
Stina
13
Sammanfattar helgen.
Måndag 22.00, den 6 maj 2013.
Han sa, du ser ut som en tjej med kamera.
Jag sa, om du fick byta ut dina fötter mot fötter från ett valfritt djur, vilka djurfötter skulle du välja?
Han svarade, människofötter är bäst anpassade för människoben.
Jag sa inget mer, vi drack kaffe och kisade mot solen.
Solen har mycket riktigt skinit sedan jag flyttade till Malmö. Vår innergård är full av blommor och små fågelbad i betong (nivet, sådana som man gör själv efter en 10-stegs-lathund från valfri hemmafixtidning). Någon har gått lös med rabarberblad och betong-smet uppenbarligen. Det finns en hund också. Knut heter den och ser ut som en blandning av en terrier och ett får. Med lockig vit svintopäls hoppar den jämnfota (ja, jämnfota) över gräsmattan. Det är fint och otroligt romantiskt tycker jag, men jag vet inte om någon håller med mig. Knut påminner mig om Rundhunden och den Bottenlösa dammen, en barnbok som lästes för mig runt år 1990. Rundhunden hade en kompis, med gula skor, som liknar Knut något så in i norden. Hur som haver.
I och med Malmö-flytten har nya bekantskaper lagts till listan. Det är mycket angenämt. Sa jag att det är sol och att dammen i Pildammsparken glimmar som guld och ädla diamanter? Ha! Nu ska jag bli lite bitter, det tycker jag är på sin plats så här mitt i allt blommigt och alla förbannat trevliga saker. Såhär ligger det till. Jag är en aning trött på skolan. Det är som att mysigheternas demoner tagit över och preparerar min hjärna med idéer om bullbak och tapetsering. Demonerna vill inte bota min arkitekturångest och de hånler åt mig när jag sitter vid ritbordet och försöker vara duktig. De sprider sin hallongrottsdoftande dynga över allt jag producerar och ingenting blir gjort.
Snart är det i alla fall helg, det är ju nästan tisdag, som T skulle sagt. Men nu är det också sant. Det är nämligen kristihimmelsfärd på torsdag och då är man ledig. Ja, faktiskt. Våren susar förbi och blir till sommar innan demonerna hunnit pysa in vaniljdoft i mitt sovrum lagom tills att det är dags att gå upp.
I morgon väntar arkitekturteoretiskt seminarie och delgenomgång i projekt. Dödens dag, djävulens timmar. I helgen drar jag och D till Klippan och tittar på glada kor. Pannkakspicknick är bra. Kor också. Jag gillar saker med horn.
Snart är det dags för en stor fet lax.
I Skagen.
Med vänliga hälsningar, Kwi
2xDanskt
When in Malmoe
