att snärja en jävul

   

Wrooom - plask, plask. Så är han borta. Den kolsvarta labradoren försvinner snabbt som fa...ögat efter jag gett kommandot. Hopp och lek. Att han gör. Nu är det bara att vänta. Vänta på att han sprungit sig trött och skrämt slag på småfåglar och vattendjur. Emil älskar att bada. Jag doppar tårna i älven och tycker att det är onödigt kallt. Sätter istället mig tillrätta med boken, och just när jag ska börja läsa och njuter som mest av sol och natur, då kommer stressen. Stress över att ta sig tid, ångest över sitt lata liv och känslan av otillräcklighet kryper på. Varför förtjänar jag det här? Svaret är att det gör jag inte. Inte alls.

Hur som helst, jag tar mig igenom ett par kapitel i boken innan jag ropar in emil och joggar tillbaka till bilen. Jag kör för fort hem, hem till alla saker att göra. Hem till verktygen och snickarbyxorna. Till ett försök att dämpa ångest och stress. Alltid kan man snickra en hylla, det glädjer kanske någon.

K