att snärja en jävul

Tillbaka till livet, skolan och Lund. Allt känns som vanligt igen. Glatt, produktivt och inspirerande. Kanske är det för att det var en mycket utvilad Stina som kom till skolan idag, kanske var det för att grupparbetet går framåt. Eller så var et nog bara på grund av den välbekanta känslan av att dricka tisdagswhisky med treorna. Saknar dom och skulle gärna bytt ut dom mot ettorna om jag kunde. Nej, det lät fel. Jag menar inte så. Inte så argt och dumt. Men jag saknar dialogen, korridorssnacket och ateljehänget. Känns bra att man kan springa upp på tredje våningen och mysa ibland, då när det blir lite för mycket kastmedlitenboll och tiotimmarsloop av Taking the hobbits to Isengard.

 

 

När jag gick i ettan på gymnasiet önskade jag mig mest av allt ett blandband. Inte ett inspelat kasettband, vilket som helst, utan ett riktigt blandband. Ett sånt där band som man får av den söta killen i storasyrrans klass, som följer en fint uttänkt dramaturgi och där låtarna har en charmig sommarnattsliknande innebörd, som bara han och jag vet om. Låtar som Enter Sandman med Metallica (ja, vad som helst med Metallica faktiskt) eller Livet är en fest med Nationalteatern. Kanske till och med Att fånga en fjäril med Lars Winnerbäck.

 

Min musiksmak är lika bred nu som då, det måste man säga. (Hur som helst.) Den där drömmen om ett blandband har inte rikigt försvunnit, utan istället växt sig större och större. Kanske för att jag aldrig fick det där blandbandet, kanske för att jag befinner mig på Skånegatan och allt ska vara sådär förbannat retro nuförtiden. Men vore det inte lite speciellt? Att få något riktigt, något taktilt (något man måste rädda med en blyertspenna vid tillfällig tilltrassling) istället för att bli uppmuntrad till att tjuvlyssna på andras spellistor på Spotify eller dela länkar på Facebook.

 

Blandband är lite som brev skulle man kunna säga. Finns det förresten något sätt att spela in band från sin dator, någon liten sladd via USB-uttaget? Kanske borde man köra old-school hela vägen och köpa sig en bandspelare, trycka in PLAY+REC och köra direkt från radion?

 

Stickan sover på tagentbordet, att skriva blir svårt när det är kattsvans och kattassar överallt. I morgon åker jag hem till Lund igen, jag hoppas att tåget är som Hogwarts Express (Atelje X har just fått en ny skylt på dörren, "Ravenclaw").

 

 

 

Stina

 

 

 

Post-projekt-ångesten, du hatade, gjode renässans. Bara lite, men dock tillräckligt för att fly. En katt sover på fina fötter, en trött sådan. Jag är nerbäddad bland flyttkartonger. Jag läser lättsam litteratur i form av Liza Marklunds senaste deckare Du Gamla, du fria. På tåget upp satt en äldre herre, han läste Paasilinna och åt Ahlgrens bilar, jag hjälpte honom av tåget i Norrköping. Det var fint på något vis. Jag stänger av mobilen i helgen, delvis för att jag glömde laddaren i Lund, delvis för att jag inte riktigt orkar med att det ringer.

 

Såhär är det: Segt, men börjar återfå stjärnskotten i hjärnan.

 

Skolan är lagd på is. Nedprioriterad efter att ha besökt DuktigaFlickaHelvetet. Jag har istället vilat. Vilat, vilat, vilat. Promenerat och lyssnat på det (jagvet, hypeade) fantastiska albumet Infruset av Mando Diao.

 

Idag har jag och superkatten hämtat ett stycke matbord & fyra stolar (100kr) och placerat i mitt förråd. Det börjar kännas som om vi faktiskt kommer ha möbler i lägenheten när det är dags för inflyttningsfest. Inte bara en ensam porslinstiger mitt på den svarta ryamattan från IKEA. Inte för att det hade varit helt fel heller.

 

Men nu, nu när livet börjar krypa på, känns det bra. På något vis. Jag har pratat med bästa Jonas och planerat årets glögg-kok och jag har bokat biljetter till Stockholm, mest för att komma bort och bli ompysslad av systeryster. Packa tandborsten och hoppa på tåget med nya KEPLER.

 

 

 

Nåja, det finns ett liv att ta itu med efter ett par dagars frånvaro från allt.

Teatern. Musiken. Kreativiteten!

 

Välkommen energin, du har varit saknad och efterlängtad.

 

 

Stina

(Post-projekt-Ångesten: Kom inte tillbaka. Du är dum och ful.)

 

När man inte kan sova: Kollage i photoshop och Rocky Horror Picture Show.

 

Det är höst. Vädret påminner mig om Klungans senaste föreställning Se oss Flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter. Mitt i dagens föreläsning om kvinnor i arkitekturhistorien bestämde jag mig för att åka hem, hoppa på cykeln och ägna dagen åt något annat än skola. Jag kände mig vild och lite trött. Rubriken Kreativ skolkning kanske får tankarna att spinna iväg till luftballongsflygning (eller andra kreativa sätt att ta sig från skolan), men icke. Jag åkte hem för att hitta tillbaka till någon typ av skaparglädje, som de senaste veckorna har tynat bort. Så jag gick alltså hem och sov. Nu på kvällskvisten har jag målat med flytande tusch, skissat, ritat monster och gjort detaljritningar på de möbler jag vill bygga i helgen. Det blir två runda bord och en klädhängare. Ljust trä och klara färger är ledorden.

 

Nu är det dock det dåliga samvetet som tar plats i hjärnan. Kanske borde jag ha stannat på skolan, som den duktiga flickan jag är, och gjort veckans uppgift arkitekturteori? Men, har ju hela helgen på mig.

 

Dock kittlar det i resenerverna, men inser att jag inte har råd, en flytt står ju för dörren.

 

 

 

Stn

Borde fara till skolan nu. Men det är inte lätt. Ta sig ut i kylan, frost på cykelsadeln, tungt i benen. Jag vill fortsätta vara inomhus, skissa på de små runda borden jag ska bygga i helgen och dricka te. Jag har tydligen inte fått nog av att hänga i verkstan och bygga diverse möbler. En hallmöbel är också i skissfas1.

 

 

BAHHHH, skola. NU.

Regnet är här. Torsdagens föreläsning i arkitekturhistoria handlade enbart om Helgo Zetterwall. Nog för att han var en finfin 1800-tals arkitekt i Lund, men av alla stora arkitekter är det intressant att vi ska kunna allt om honom. Smalt kan man tycka, men inte destå mindre förutsägbart att kunskapen är Skånefierad.

 

Hur som haver. Behöver alternativ för helgen. Att stanna hemma är inte längre ett alternativ. Så vad gör man med sig själv i tröttheten? Tar in på hotell? Flyger till Stockholm? Flyr över gränsen? Att inte känna sig hemma när man är hemma är en rätt trött känsla. Kanske borde man fylla på karmakontot och bjuda en vän på hotellvistelse i köpenhamn. Det är nog det bästa.

...mig själv att aldrig lägga upp bilder på frukostmys. Men nu gör jag det ändå. Frukost i sängen, here it goes:

 

 

 

Stina

 

Aldrig har väl min säng varit så skön.

 

Projektet är landat. Fixat. Klart. Redovisat. Den obligatoriska dygningen på ateljen är avklarad och Anders & Måns sketcherna spelade. Som vanligt. Ännu några högskolepoäng ligger och ruttnar i LADOK, vad nu det ska vara bra för, egentligen.

 

Annars har dagen varit till förnöjdhet. En höstmysig föreläsning om stadsarkitekter på 1800talet med världens bästa Anna Maria Blennow, städning av ateljen och en promenad genom en stad med julkänsla. Vi spenderade nästan en timme i Tebutiken. Det kändes som julklappshandling och folket var fredagsfint.

 

Ikväll händer - ingenting. Jag ska äntligen ta itu med Tomas Bannerheds Korparna, äta mandariner och sova tidigt.

Det är fint. Fint liv.

 

 

 

I övrigt hade jag inte tackat nej till en spontanresa till whereever. Polen eller Örebro.

 

 

Stina