att snärja en jävul

Tigern sitter förväntansfullt vid matbordet. Man kan fundera på varför hen gör det, men man kommer antagligen inte komma på en anledning. Bästa leopardsälen har bott här i dagarna två. Det har inneburit massvis med bra film och mys. Påskmaten har inmundigats, även fast vi hoppade över vissa elementära delar av påskbordet. Inte av bordet, nej, men av maten. Skinkan och potatisen. Vi behöll laxen, äggen, äggen, äggen, äggen och sillen. Åh, denna fantastiska sill som Ina tog med sig. Skulle kunna leva på den alla dagar om året om man inte blev så förbannat uttorkad. Sill från fiskbutiken i Kivik. Underbart. Kärlek i fiskform. 

 

Förövrigt har vi nog sett den bästa filmen på länge: The Ninth Gate. Om det är någon som sett den, förstår den helt och fullt, ring. Vi fick se den två gånger och mycket känns fortfarande oklart.

 

Ikväll kommer J hit. Det blir inproviserad medelhavsmat i plockform. Jag är helt säker på att jag kommer skrämma iväg honom med min matlagning och min ohälsosamma vana att skratta lite för mycket åt mina egna skämt. 

 

Så. Nu tänker jag inte skriva något om det fantastiska väder vi haft idag. Jag tänker inte heller berätta om min briljanta idé om att dra ut alla kuddar på balkongen, skapa en tron för mig, kaffet och DN. 

 

 

Kos dere

 

Stina

För ett år sedan var vi påväg till Riga. Jag var i Stockholm och ägnade dagarna åt att inte äta ägg, gå på operan och spendera för mycket tid på Moderna Museet. I år händer det inte så mycket. Det är skärtorsdag, jag förbannar DNs korsord för att vara svårt och dricker te. Kanske blir det Malmö ikväll, kanske blir det festligheter med vin och gott sällskap. 

 

Förkylningsjävulen nafsar efter näring. Jag känner att det ömmar i halsen. Te hjälper inte, vem kom på att det skulle vara någon slags mirakelkur mot allt? Superkatten har lämnat landet och jag önskar jag fick följa med henne till Paris och London. Men det blir inte så. Det blir inte ens Stockholm över påsk, av oklara anledningar. 

 

Nu försöker jag mest att hålla mig undan tradera.se, ebay.com och andra onyttigheter. 

 

K

 

Det här med att vara ledig är inte helt min grej. 

Imorgon måste det hända något, och det kommer det göra. 

Ska lura J från Malmö. 

Jag har ingen bild att illustrera min ledighet med. Men det gör inte så mycket. 

Jag har ändå inget at skriva. Tiden är uppbokad. Människor ska träffas, kaffe ska drickas, husen ska ritas och jobben ska sökas. Paniken infinner sig och den lediga tiden är otillräcklig för alla de saker jag skjutit upp till precis nu. 

 

Det resulterar i att jag sover till lunch och inväntar den positiva stressen. Just nu seglar jag i ett gränsland mellan solskensnjutning med Bo Kaspers Orkester och undersängenpanik. 

 

Bäst att öppna AutoCAD och rita lite. 

 

 

Liljorna blommar som galna. Led Zeppelin spelar Ramble on och superkatten spekulerar i mexikanska drycker. Det är lördag. Solen skiner. Det är nytvättat och luktar tvättmedel. Det är bara doften av kanelbullar som saknas. Gårdagens äventyr i KPH visade sig bli bättre än vad jag väntat mig. Öl ur små, små glas. Japansk mat och mys. 

 

Det är sol. 

 

 

 

 

Det är påsklov! 

Det kan man fira med en dino. 

Eller fem.

Här är en. 

 

 

 

 

Först längtar man lite norrut.

Sen ser man en dokumentär om Malmberget på SVT Play. 

Sen hittar man en film på YouTube om gruvverksamhetens inverkan på vår svenska natur.

Sen läser man om stadsomvandligngsprojekten i gruvstäderna.

Nu ska man kanske jobba med Kiruna stadsomvandling i sommar. 

 

Men jag har ju ingen bostad där? 

Det här går inte. 

 

 

 

Nu tillbaka till "The Urbanization of the Human Population” och Kingsley Davis.

 

 

 

 

Jag förstår att gruvan behövs. 

Men herregud. 

Jag blir lite smått ledsen. 

 

 

 

 

När man inte läser arkitekturteori så kan man måla renar och göra kort. 

Det har jag alltid sagt. 

 

Kärlek i luften. 

 

Det var sol idag. Det var fint. 

Det var tekniktenta.

Det var glass och kaffe. 

 

 

 

Tack mamma. Tack Mormor. Tack syster. Tack medsystrar.

Tack för min rösträtt, för mina rättigheter och möjligheter. 

Tack till er som slogs och tog smällarna. 

 

Kärlek till er som fortfarande kämpar. 

 

Mot framtiden systrar och bröder!

Mot jämlikhet och tulpaner.

Mot kärlek i ett skogsbryn och lika lön. 

 

 

 

Superkatten har lämnat boet för en kort tid. Blommorna är döda och möjligheten till ångest är konstant. Jag dammsuger och hittar en försvunnen LEGOgubbe under sängen. Ett och ett halft kilo morötter fräser från ugnen. Joona Linna letar efter eventuella mördare som om ingenting viktigt har hänt och jag drar handen genom mitt rosa oklippta hår och funderar på när leopardsälen ska göra sitt intåg och ta vara på nattens sejour.

 

Idag har det blåst hårda vindar över Lunds kullersten. Orkan, stormvind, tyfon, tornado, vind av det hårdaste, vildaste slaget. Cykelkatastrof och kalla fingrar. J har anlänt från huvudstaden, jag samlar energi för att hinna ses mitt i det katastrofartade studerandet inför tentamen i nästa vecka. 

 

I helgen ska jag dricka kaffe, kisa mot solen och lära mig allt om installationsteknik.

Jag önskar jag fick göra det från Moskva. Eller Månen. 

 

 

K

 

 

Projektredovisning. Allt kan hända. Man skakar av adrenalin. Man har jobbat dagar och nätter med ett projekt. Vigt sitt liv. Offrat sina vänner och inte pratat med sin familj på evigheter. Man sover inte. Man tvättar inte och man äter snabbmat från Ica Tuna. På lördagar beställer man mat och dricker vin, på skolan, för att känna att man har helg. Vilket man inte har. Sen redovisar man sitt hjärta och hoppas på att inte få det nertryckt i den Lundensiska myllan. Det gick som tur var bra idag. Kanske har jag offrat mitt liv till något vettigt. Kanske. 

 

Dagens fyra bra:

1. Sol och 9 grader varmt. Lunch utomhus med solen i ögonen.

2. Lärares kommentar till ett projekt: "...som att hälla gips på en liten katt..."

3. Seb's beskrivning av hur han grillar. 

4. Ölen efter redovisningarna. 

 

 

 

Hur som haver: Ur askan in i elden. Tekniktenta på tisdag. Teknikredovisning på fredag. Tiden, var tog du vägen?

En veckas ateljeliv har återigen slagit mig som en käftsmäll i huvudet. Många nätter.

Snart är det vår. Idag solade vi mot söderväggen.