att snärja en jävul

Efter dagens redovisning känner jag att jag måste ifrågasätta min intelligens och min överlevnadsinstinkt. Redovisningen började rätt bra, var ändå ganska nöjd med det jag gjort och det jag skrivit. Presentationen var okej-snygg. Visst hade min granskning av Törnrosen Tower (pågående projekt i Malmö) sina uppenbara brister, visst hade jag kunnat jobba många fler timmar med uppgiften och självfallet var det inte på en nivå som jag var stolt över. Men mina tankar gick till alla andra saker jag gjort i skolan och tyckte att den här gången behöver jag inte vara perfekt.

Hur som haver, kritiken kom, inte så farlig som jag stålsatt mig för, men jag kände att det var ju lagom kul att stå och presentera något som jag uppenbarligen inte var nöjd med eller stolt över. Helt plötsligt hör jag mig själv insistera på att få komplettera uppgiften, göra om och rätt. Va? Jaha.

Skeptiska miner från lärare och ännu mer skeptiska miner från medstudenter. Min lilla hjärna hänger inte rikigt med och jag ångrar mig så fort jag förstått vad jag sa. Göra om? Göra rätt? Komplettera?

Så här är vi nu. Jag har självmant bett att få göra om en uppgift i skolan. Jag har aldrig behövt komplettera något, har inga resttentor och inga ritningar som behöver göras om. Så hade jag tänkt fortsätta hela utbildningen. Kanske hade det också fortsatt så om jag inte vore så dum i huvudet. Det som skulle vara en pluggfri helg, ett fridfullt påsklov har nu fallit offer för kompletteringshelvetet. Frivilligt. Vad är nästa steg? Kasta mig med huvudet först ner i skärselden eller strategiskt placera en sten i skon, precis vid hälen, till nästa joggingtur?

K

...panika med arkitekturteorin planerar jag att dra till Stockholm på lördag. Planen med stockholmsvisiten är att inte shoppa, om det inte är superbilligt och skitsnyggt, men däremot gå på museum, om det är superbilligt eller gratis, dricka kaffe med fagra flickor och pojkar. Inta Systerns och systerns sambos lägenhet och dricka rödvin och måla en stor tavla till ljudet av ingenting. Läsa en god bok och planera eller ickeplanera den kommande resan till Riga. Sedan. Såklart. Köpa en ros och en flaska Skåne Akvavit (ingen direkt koppling till den goda boken som ska inmundigas) så att jag är klar att möta S när hon anländer.

Ungefär så. Livet är under utveckling.

Jag tänker inte skriva om min uppsatspanik, skrivkramp eller brist på motivation. Jag tänker inte heller skriva om hur det är att vakna till av att spilla skållhett kaffe över hela kroppen och sin vita soffa.

Däremot tänker jag i punktform presentera en perfekt tisdag. Här kommer det.


-  Kaffe.
-  Våffellunch med J. Mer kaffe.
-  Ett litet försök till att skriva artikelkritik. Redigerar bilder istället.
-  Joggingtur i det fantastiska vårvädret.
-  Grillning på balkongen och slippa laga mat. Mellanöl och sol.
-  Springa till Skissernas museum och träffa JÅ och dricka vin och se film.
-  Somna till Stekta Gröna Tomater

Idag ska det bli lika bra. Förutom att jag måste plugga och tvätta soffa.
Peppar med soundtracket från Chess.

Jag kan inte låta bli att tycka att dagens Google-doodle (bra ord, ska komma ihåg det till framtida poesigenombrott) är helt fantastiskt fin. Idag firar jag alltså två saker. 1. Mies van der Rohes födelsedag. 2. Godkänd tekniktenta.

Det hela firandet är kankse inte fantastiskt. Ingen tårta till exempel. Men å andra sidan, att fira gamla (döda, ja) duktiga människor känns lite gjort. Det är ju Strindberg-år också, fantastiskt (ironi mina damer och herrar, ironi). Att jag blev godkänd på tentan i byggandsmaterial är faktiskt mer skrämmande än värt att fira.

Snart är det april. Idag ringde L och gjorde mig jätteglad. Imorgon är det Doc Lounge på Skissernas museum.

K

Lördagsdimman kom till följd av en annan dimma. Gårdagens sol var storslagen. Vår balkong är inte den finaste, inte heller den skönaste, den har inte den finaste utsikten och den är inte direkt välstädad. Men igår var den fantastisk. Först kaffe, Red Hot Chili Peppers och arkitekturkritik. Sen vin med J och skitsnack. Solen stekte, bort med filtar och skor.


Kvällsplanen rann ut i sanden, men fångades upp av M och nya planer hoppade upp ur hatten. Det blev rödvin och häng, utgång och trottoarskutt. Planerande av fjällvadring. Vi ska inte ta motorvägen, dock kändes frystorkad bearnaisesås spännande.


Den hemlagade kycklingpizzan kom väl till pass vid tvåtiden.


Nu hänger en fråga i luften. Mer om det en annan gång.

Tar tillbaka allt diverse gnäll jag spytt ut över internet.

... jag måste påminna mig om och om igen om att livet inte är så förfärligt illa som jag kan tro. Trodde jag. Men efter att ha läst en väns blogg, med rejält bittra inslag, kör jag på och bevisar att inte bloggvärlden behöver vara sådär förbannat hipp och solskensartad hela tiden. Välkommen ut på internet, du sköna ljuva bitterhet.

Tanten på Erikshjälpen kallade mig söt.

Efter en såndan här dag finns bara en sak att göra. Måla nakna damer i akvarell.

Sagt och gjort.

Fredagens Poetry Slam har infekterat mitt huvud. Kvällen fick mig att tro att det där var något jag kunde göra. Har jag inte tålamod att skriva klart alla de där berättelserna som finns i mitt huvud så kanske, kanske kan jag skriva poesi. Jag letar efter minnen och känslor som kan kombineras och sättas ord på, men jag vet inte, det blir nog inget av det där. Kommer aldrig våga ställa mig på en scen. Men en liten diktsamling har börjat ta fart i ett word-dokumet.


Stina

Åh, det är så mycket som är bra! Ville bara ha det sagt. Så jag kommer ihåg det sen.

Faktiskt. Vinden susar i håret. Den mjuka stigen och det dunkla mörkret ger lika mycket energi som det förrövar en på. För att inte tala om den friska kvällsluften. Med tanke på min otränade kropp trodde jag aldrig att jag skulle tycka att det var så kul. Trodde de första veckorna av motion skulle bli ett helvete, innan hjärtat hänger med och benen känns lättare. Men nej. Kul kul kul! Halvmilen är fixad, nu står tempoökning på schemat och klockan ska med till nästa runda, innan vi ger oss på milen. Snart förhoppningsvis. Tycker fortfarande lite synd om M som får agera personlig tränare och skuttar snällt vid min sida i väntan på att jag ska komma iform för de längre sträckorna.

Jag ska bara lära mig att göra ordentliga anteckningar så jag förstår vad jag förstått.

Lägger ner ganska mycket energi på att inte plugga nu.

Dagen var planerad. Jag skulle vara duktig. Jag skulle vara intellektuell och smart. Jag skulle dricka måttligt med kaffe och kritisera Virtivius teorier. Så blev det inte. Jag är inte förvånad över att det inte blev som planerat, inte egentligen. Saker och ting brukar inte fungera så. Men uppskjutandet av det där duktiga når ibland sin yttersta gräns för vad som är rimligt.

Pensionärstudent kan betyda att man studerar pensionärer eller att man är en studerande pensionär. De begge sakerna kan säkerligen kombineras, men detta fall är nog både ovanligt och osannolikt. Hur som helst. Jag skulle i dagens läge klassa mig som typ nummer två. En studerande pensionär. Nästan i alla fall. Vad jag vill säga (erkänna?) är kanske att mitt liv är lite pensionärsaktigt dessa dagar. Man börjar oroa sig när man kan nyheterna utantill och när man vet vad som kommer hända imorgon på Gokväll. Den enda trösten är kanske att sambon håller mig sällskap i missären och har matchande träningskläder på joggingsrundan i skogen.





K

Det här med att backa med släp är inte min grej. Klarade det galant för några år sedan, men talang är tydligen något man växer ifrån. Det hindrade dock inte mig och J att flytta mina sista möbler från Igelösa, denna vackra men dock guds glömda by. Nu är det bara lite saker kvar. Mestadels saker som ska till sopsorteringen och diverse loppisar. Sen ska jag städa. Herregud vad jobbigt det kan vara att flytta.