att snärja en jävul

Spelar Raymond & Marias "Ingen vill veta var du köpt din tröja". Hörde den på Tilt när jag, Martin och Fredrik ramlade runt i fredags. Fick ett otroligt feel good-moment och just då var livet ganska perfekt. Helgen var fin, början på veckan likaså. Men det finns inga garantier på att det fina livet ska fortsätta. Resten av veckan har varit en del av ett litet helvete och jag kan inte fokusera. Bara en sak som att man inte får bonus för att man är under uppsägning gör mig galen. De extra timmarna på jobbet och allt arbete är tydligen inte värt något bara för att man ska sluta. Jag är stressad inför en helvetisk helg på jobbet, omotiverad och ledsen. Min leopardsäl har flyttat med till mer säderbelägna breddgrader och det finns ingen hemma som kan hålla om mig. Ibland vill jag vara 5 år. Jag är inte fem och känner ett stark behov att samla ihop mig och skrika GET YOURSELF TOGHETER GIRL till mig själv. Men jag har hört att det är okej att vara ledsen, bara man blir glad igen. Och det planerar jag att bli, ganska snart.