att snärja en jävul

Så fort diverse projekt i skolan är avklarade, presenterade och inlämnade ligger en skrikande tomhet kvar i luften. Man går runt i lägenheten, kokar kaffe som man sedan inte dricker, tar en promenad och försöker aktivera sig. Samtidigt som man borde ringa vänner, se på nyheterna, träna, laga mat och göra allt det där man missar när man spenderar all tid i skolan, så orkar man inte heller ta itu med det där livet. Resterna av inspiration och kreativitet ligger och lurar, man vill ha ett nytt projekt att ta itu med. Man vill fortsätta spendera tid i skolan, samtidigt som det sista man vill är att vara i där.

I Fredags hade vi våravslutning och finsittning på skolan. Minnena av att det var jag som brukade engagera sånt förut gjorde att kvällen blev ännu bättre. Alla var fina och på något konstigt (arkitektigt) vis färgkodade. En sista efterfest i ateljen som vi känner den med vin på taket och dans bland gipsrester och kartongmodeller avslutades med en cykeltur hem i gryningen. Återigen kan jag konstatera att jag älskar gryningsljuset.

Imorgon avslutar vi terminen med vårutställning och mingel. Syrran flyger ner och tar del av spektaklet tack vare ett malmömöte hon har. Det blir fint med en extra skolavsluning, säga hejdå för sommaren och dricka en drink.

Mest ändå ser jag mest fram emot att släpa med mig syrran till Ina på tisdag kväll. Sitta i den vackra trädgården och dricka vin i goda vänners lag. Sedan väntar kallare vindar, städ och hemresa, uppresa och sommarsverige.


Man blir nästan semtimental. Jag skyller det på allt annat än min uppväxt.
Ta hand om er.
K