Projektpaniken stiger.
Man kan tro att man pysslar med kart-skapande till ett valfritt springa-sikta-skjuta-spel. Det gör jag inte, även fast det i dagen läge hade känts både bättre och roligare. Nejdå. Här ritas arkitektur. Eller det är snarare vad som borde hända. Bah.
Men man kan väl få vara nöjd ändå, tänker jag. Jag har iaf byggt en modell av 200 tandpetare.
Stina
Kommentarer
Trackback
