Solskensfredag.

Den heliga anden ligger och vibrerar i luften medan jag sitter på ett tåg mot Stockholm. Anledningen till resan är lika briljant som simpel. Det är bröllop, det är kärlek och det är fest. Klänningen är packad och solen skiner. Ja, solen skiner som den aldrig gjort annat, den har gått bananas på planeten Tellus och detta tåg, detta förbannade tåg, saknar allt som ens kan liknas vid ventilation. Inga fiska fläktar, inget syre och många timmar kvar till slutdestinationen. Herregud (!) - svetten rinner, pannan och hårfästet tror att de är i ett sydafrikanskt växthus, fötterna dör i tunna strumpbyxor, och vi ska inte ens prata om flod-helvetet som rinner strax söder om nyckelbenen. 

 

Här sitter jag alltså och dör en smula när den snälla konduktören berättar ännu en gång att vi stannar för tågmöte eller signalfel. I Nässjö, Osby, Alvesta har vi hittills stoppat upp lite för att njuta av den svenska försommaren. Sen. När jag trodde att situationen var så överjävlig att det inte blir värre, varmare, blötare, så stänger (STÄNGER!) en underbar medpassagerare fönstret. Ja, tydligen så drog det lite på honom. Stackaren. Svärorden och ilskan bubblar, jag tror den heliga anden glömt mig, skickat värmedjävulen på mig och sitter nu på sin höga häst och hånler. Floden fortsätter rinna, oj vad den rinner. Den återupptäckta Bright Eyes sjunger Another Travelin' Song och jag känner mig aningen provocerad av den lätt-glättinga rocken.

 

Jag känner mig i skrivande stund ganska svensk. Här har man, i några månaders tid, varit övertrött på den skånska vintern, längtat efter sommarens underbarhet och de varma kvällarnas fördelar, men nu; Nu ska det gnällas, oj oj oj vad det ska gnällas. Gnäll, gnäll, gnäll. Uppenbarligen. Men det är nog bara jag och min säl-liknande kropp som gör det. I övrigt svämmar internet över av romantiska bilder i motljus, foton från de där minnesvärda grillkvällarna och hipster-redigerade snapshots på hårt inzoomade magnolior. Man kan nästan känna doft av mellanöl och fotsvett från valfri överexponerad stadspark. Inte bitter. Längtar till Pajala nu, där finns inga knoppar på träden och isproppen skapar översvämning söder om Hiirenkangas. 


Det var det. Slutreftekterat. Trevlig helg. Njut av solen, ja gör det.

 

Stina

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0