att snärja en jävul

En framtid där spårvagnen går på gräs genom staden, där Lund plötsligt fått vatten i stadskärnan och där ung möter gammal över en kopp kaffe på ett gräsbeklätt tak. Vi drömmer om arkitektur som får alla att vilja vara med, en arkitektur som är storskalig i sin vision men inte till ytan. En drömbild av ett grönt och rent samhälle, där solen alltid lyser och finkulturen inte kallas fin utan folklig. En stad där tekniken inte syns utan ligger som ett osynligt lager och hjälper oss att vara fina människor som tar hand om varandra.

Visionerna är stora, tiden är knapp. Litteraturhus Lund ska utformas.

Fem städer på fem dagar. Amsterdam, Rotterdam, Utrecht, Ijburg, Almere. Micke körde den vita bussen stabilt mellan kanaler och torg. Vi drack öl och studerade arkitektur i regnet. Intensivt och fantastiskt. Nu ska jag vara i Sverige ett tag. Kanske ska jag läsa känslig kvinnolitteratur, bra gengre har jag hört. Upp till bevis. För övrigt lutar det åt masterstudier i Delft.

Kan knappt vänta. Snart rullar vi mot europas arkitekturhistoriska Mekka, mot infill-husets hemland och mot mina drömmars stad, Amsterdam. Det är mina drömmars stad i fantasin, sådär överdrivet romantiserat och förgyllt. Jag skiter i väderleksrapporter och varningar; inga stövlar och inget paraply i packningen. Det finns en viss risk för att jag kommer hata mig själv för detta.

M ringde. Han funderar på att flytta till Eskilstuna. Älsklingstuna. Det fick mig att minnas vackra vårdagar, luncher på Waynes och drömmar om hus på månen. Glada minnen? Javisst. Skulle jag flytta tillbaka? Nope. (Läs detta som en fet parantes i inlägget)

Ligger död i soffan i skrivande stund. Kaffet kokar i köket. Middagen med Ina har gett mig mat-koma och pizza-död. Det enda som är bra med det är väl egentligen att jag inte behöver äta på en vecka, vilket gör vistelsen i Amsterdam billig. I say yes. The Ark spelar Death to the Martyrs. Fint Fint. Har inte lyssnat på Ark på länge, men att vara i Riga med Sofie kickade igång ett sedan länge dött beroende av glamrock. När man spelar Breaking up with God och Clamour for Glamour för stela spanjorer på ett hostel i öst är detta faktum oundvikligt.


Vi ses på andra sidan vänner.
Mot Amsterdam.

Stina

REGN REGN REGN. JÄVLA AMSTERDAM.

En veckas helvetes-workshop efter påsklov har tagit död på mig. Inte bokstavligt, det hade ju varit intressant, men ändå. Det är inte ofta jag är konstant arg på något en hel vecka. Denna söndag är vigd åt att samla energi. Imorgon åker vi till Amsterdam. Kanske måste jag köpa mig ett par stövlar eller ett paraply. Ingen hit att vandra omkring och titta på vackra hus, genomblöt och kall. Ingen hit med tygskor som vägrar torka på elementen. Är lite avundsjuk på M som drog till Teneriffa idag. Men hellre finkultur i regnet än billig öl på hotellet. Det har jag alltid sagt.

Over and out.
K

I Riga gillar man gröna byxor. Det gör vi också. Man gillar billig öl. Det gör vi med.


I Riga tror man att livet är livet. Vi tvekar.


På hostlet har man en fin lampa och en gitarr. Vi vill ha lampan.


På loppisen kan man köpa en motor. Eller en dödskalle. Eller en ny iPhone.


Eller ett cykelhjul. Enligt ryktet kan man byta en njure mot en låda med kassettband.


I Riga finns många smutsiga, obebodda hus. Vi tycker om dom. Mest för sin bitterhet.


Sen sätter vi oss på Cinema Bar. En halvliter öl för fem kronor. Vi skriver poesi.

Dagens Uggla.

Vill ha en lägenhet. Som är min. Den behöver inte vara stor eller nybyggd. Tvärtom. Gärna liten och sliten. Jag vill pyssla. Det var längesen pysselnerven hoppade, men du känner jag ett starkt behov av att köpa gamla tapeter och klä om hyllplan. Lacka om fula konsolsystem och måla alla dörrar blå.

Det drömmer jag om ibland. Sen inser jag att jag kommer vara student i dryga fyra år till. Hej tillfälligt boende och smutsgul målad väv på väggarna. Fyra år till. Sen ska jag köpa hus. Under tiden drömmer jag vidare. Om trägolv och utemöbler. (Och om dessa ovanstående superfina tapeter från Midbec, kollektion Miss Print).

Det hela blir inte bättre av att jag sitter i syrrans lägenhet, tittar ut över Tranebergsbukten, i en lägenhet som är alldeles perfekt. Dricker kaffe ur deras superhippa muggar och inser att jag snart måste tillbaka till Lund och ta itu med mitt liv, så jag också får bli vuxen. Medans jag hoppas på att studietiden ska gå supersnabbt, hoppas jag också att den inte gör det. Jag vill ju inte missa fyra år. Jag har ju ett helt liv på mig att renovera hus som andra har ritat och rita hus som aldrig kommer behöva renoveras.

Fötterna uppslängda på vardagsrumsbordet. När katterna är borta smular jag knäckebräd i deras säng och gömmer kvitton och annat småskräp under mattan. Kaffet är på kokning och jag har redan avklarat dagens joggingtur som var veckans sista, sådär på målsnöret. Ikväll väntar pizzabakning med konstigt innehåll. Konstig mat är något som eftersträvas ofta i sällskap med Max, eftersträvas men lyckas sällan uppnås. Vi provar igen ikväll.

Vad jag ska ägna mig åt resten av veckan är något oklart. Förutom Capriccio på Kungliga Operan. En helt vanlig tisdagsaktivitet.