att snärja en jävul

Nya tag. Nya vänskaper. Nya lägen och nya utsikter. Framförallt nya vyer.


Torsdagswhisky

Gårdagens avsnitt av Skavlan. Relationsexperten, den så kallade experten, amerikanen John Gray besöker Fredrik i studion. Han kör över allt som kommer i hans väg. Inkluderat Mona Sahlin, Timbaktu, norkska utrikesministern Jonas Gahr Støre och Fredrik Skavlan själv. Skrikandes försöker han rädda Sverige från det könlösa och jämställda samhälle det blivit och är. Han propagerar för männens rätt att ligga i soffan medan kvinnorna ska stå i köket, har kvinnorna tur får dom -hjälp- när dom frågar. Vägen till ett lyckat äktenskap fritt från bråk och skilsmässor är lätt enligt Gray, bara 20 steg, och det ska han visa oss på sitt kortståg genom det blinda landet.

Fryser om fötterna. Det är mörkt ute och kallt inne. "Man måste dö några gånger innan man kan leva" sjunger Håkan Hellström, fast många påstår att han inte kan just det, sjunga. Hur som helst. Säkert sant. En dag som har flytit på utomordentligt fint förutom en idiotföreläsning i digitala verktyg slutar nu i misär, verkar det som. Har fått äran att dela lägenhet med Matihas och ska flytta in i mars någon gång. En månads dubbel hyra kan jag leva med, bara jag får flytta, tänkte jag. Så jag sa upp lägenheten och sen började helvetet. Nej. Inte en månads dubbla hyror, utan två. Det går ju inte. Det GÅR inte. Det är inte ofta man får bråka med sin hyresvärd om formaliteter i kontrakt. Man vill verkligen inte göra det i alla fall, speciellt eftersom man har rätt och hyres-jävla-värden fel.

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
För tio år sedan... vad jag 14 år. Gick i åttan. Högstadieångest. Rosa läppglas från HM, som luktar äckligt mycket hittepåjordgubb. Försökte lata mig till höga betyg så att jag skulle komma in på brand och räddnings gymnasiet.

I början av nästa vecka ska jag titta på en lägenhet. Det är dags att ta sig ifrån landet och in till Lund City. Nej, okej, jag ska inte titta på en lägenhet, jag ska titta på ett rum, beläget i en lägenhet. Trevligt nog. Är sugen på att måla. Inte tavlor och annat tjafs. Utan väggar och möbler. Om jag skulle få måla här skulle det bli blått. Förbannat klarblått. Vita bokhyllor och Färgglada ramar med trevligt innehåll. Whiskyfärgade glas och andra fina detaljer i svart och mörkblått. Och rosa. Och gult.

Försökte lura hit M i helgen. Det hade varit fint med sällskap. Vädret är underbart. Sol och några minusgrader, hade det varit snö hade man kallat det skidväder. Det här med att bo ensam när man är sjuk är inget hit. Den hemlösa katten fryser och ville in, nu sover den i min säng. Jag har snott täcket till soffan och försöker bädda in mig i en kokong, så att inte den kalla luften når mig. Feber är underbart. Köpte en chokladkaka, den smakar INGENTING. Gud förbjude. Sneglar bort mot skrivbordet, där ligger en hög med skisser och en ofullbordad fasadanalys jag borde bli klar med. Bättre att blunda. Ska schlagerblogga på passagen.se. Orkar inte sätta mig in i årets melodifestival, dess historia eller något som överhuvudtaget som skulle kunna höra genren till. Det är ju kul att skriva, vad det än handlar om tänkte jag och hoppade på tåget. Nej, det blir nog inte många inlägg där. Kvällen hade jag planerat att spendera i Malmö hos N. Fest skulle det bli, men det blir inget av. Imorgon skulle vi dricka whisky och gå ut på Smålands nation. Jag kommer med all säkerhet stanna hemma.

Med frusna fötter och låga temperaturer kan man stanna inne och läsa böcker. Och dricka te. Tydligen är det fördelaktigt att läsa Krim. Svenska kriminalromaner verkar ha varit populärt hos mig denna vinter. Det ska ändras på. Efter jag läst ut pågående bok; Karin Alfredssons 80° från Varmvattnet.

Återigen faller det vita luddet över Lund. Jag blir lika förvånad varje gång, att det är snö som faller och inte is. Per defination är det kanske is ändå. Små-is. Men det är i alla fall storblankisen som ligger kvar. Gröna gräsmattor kantade av is och åter is. De som har hand om väghållningen i Lunds kommun borde vara bekant med fenomenet fruset vatten i olika former. Dom vet med största sannolikhet ungefär på året det är aktuellt med dito fenomen och dom har kanske  till och med en idé kring hur detta kan stoppa upp trafiken på diverse olika sätt. Det betyder inte att dom vill lösa problemet. Min lilla bil hoppar fram och tillbaka över isbarriärerna som numera finns på vägbanan. Skrap, skrap, skap. Man tror däcken håller på att explodera. Hopp. En två decimeter hög kant. Tjopp. Bilen halkar åt vänster. Förbannelse.