att snärja en jävul

-30°C. Ögonfransarna blir vita, halsduk och hår fryser till is av utandningsluften. Det sticker i näsan och fingrarna blir till istappar i dom tjocka handskarna (som bara ska klara grader ner till minus 30, men ändå). Det är julkortsfrost på allt. På husen på träden och på hunden. Allt är stilla och otroligt, otroligt kallt. Mellan 10.00 och 14.00 är det ljust ute, ingen sol, men en ljusrosa himmel som lyser upp grantopparna. Det eldas i kaminer och jag kurar ihop i soffan, på fårskinnsfällen och under ullpläden. Stickad tröja och te.

 

Julen är avklarad för iår. Jag måste släppa det inre julmonstret och bli lite mer som Grinchen. Julen ska vara mysig, inte jävlig. Sluta jävlas Kwi, skriker jag till mig själv, medan jag timme efter timme ödelägger stämningen och får folk att bli sura och ledsna. Kanske är jag redan Grinchen, fast jag inte vill. Ack, schizofrena hjärna.

Familjens julstämning kan lätt räddas med lite sällskapsspel och samhälleliga diskussioner. Alfapet, Cluedo, När Var Hur.

 

Snart är det ett nytt år. Vi står in för ett paradigmskifte. In i vattumannens era (om jag minns rätt) och det är Harmoni och återuppbyggnad av världen som gäller. Först nu? - kan man tänka.

 

Nyåret firas in på Skånegatan hos syster, med vänner och bekanta. Superkatten dyker upp med fantastiska pojkvännen. Det kommer bli bra, let it happen, bring it on, let's stay black.
Jag hoppas på att soundtracket för kvällen blir DISCO, jag hoppas nog för mycket när det gäller detta eminenta sällskap.

 

Hatten hoppar med ett svichande ljud över spelplanen, tågen vräker sig fram genom europa och sauron tar steg efter steg mot ljuset där hoberna står och darrar av rädsla. På en och en halv vecka har vi hunnit med tre hela spelkvällar. "Vem kunde tro att monopol kunde vara en stämningshöjare!?" Ropade leopardsälen glatt när hon ännu en gång hamnade på friparkering och drog hem rysligt mycket sedlar. Banken konstaterade sakligt att "tyvärr, vi tar bara emot monopolpengar" och la huvudet på sne sådär som bara banktjänstemän kan. I Sagan om ringens spelregler står det klart och tydligt att man inte ska förvänta sig att klara spelet de första omgångarna, vi blev därför överlyriska över att ha tagit oss till Mordor innan vi blev slukade av mörkret, tappade ringen och la våra liv i Saurons kalla händer (Tassar? Klor? Järnhandskar?). I gårdagens omgång av Ticket to ride blev det bara lite regelbråk över årets blossaglögg, som förövrigt är sjukt god. De gula, röda, blå och svarta tågen ringlade sig mellan städerna och pride-kortet jagades.

 

Så, det här med spelkvällar; bra sak.

 

Dagens tentamen klarades snabbt av på en och en halv timme. Konsensus av detta är då att antingen gick det förbannat bra eller så har jag missförstått allt. Byggnadsfysik och praktisk byggnadsteknik - check. Nu kan jag (förhoppningsvis) allt om fukttransport och värmeledning. Hädanefter ska det ritas nära0hus och inga förbannade glasfasader - AWH - miljövidrighet.

 

Nu, såhär efter ateljestädning och vinterpromenad, känns livet både tomt och bra. Ikväll blir det post-tenta-glögg hos M.

 

Sen var det det här med julklappar. Det tar vi sen. Imorgon.

 

 

Ni skulle varit med. Helgen och veckoslutet har sprungit fram med mysigheter och lustigheter. Lägenheten har varit fylld av härliga vänner, från när och fjärran och vi har jobbet upp livsnjutarkvoten mot toppnivå. Mycket fint vill jag lova. Monopolkväll, myshäng, långa middagar, kaffe, vin, kramar, människor, skratt. Vi toppade allt med inflyttningsfest igår och idag spelar djävulen ut sina ess mot oss. Ett efter ett.

 

Jag menar inte att skriva sådär löjligt glatt om livet och universum. Ledsen för det. Allt är inte guld och gröna skogar. Men helgen har bara varit sådär förbannt fin, och det måste skrivas (inte nödvändigtsvis läsas).

 

 

Detta om detta.

Superkatten och Krispos Vinguden har äntligen packat, städat, burit och släpat klart. Möblerna är på plats, tigern trivs vid plyschfåtöljen och det luktar nybakat surdegsbröd och morotssoppa. Blanka golv och bokhylla. Helgen har varit intensiv och idiotisk, men värd. Får man en huswhisky så bär man snabbare, det har vi märkt och undersökt empiriskt. Kanske borde man ha stannat upp lite, där mellan den-tunga-förbannade-soffan och Linns väskor, mest bara för att hinna njuta av hela härligheten? För nu känns det som om jag missat hela flytten och som om jag bott här, inte i all evighet, men rätt länge i alla fall. Att människan är anpassningsbar är uppenbart.

 

Förutom att njuta över förbannat bra samboskap njuter jag även av att få sitta på föreläsningar, rita tekniska snitt och fundera över för och nackdelar med en ventilerad krypgrund. Härligt konkret och fantastiskt kul. Ja, faktiskt.

 

 

... som jag spenderar här. Är känslomässigt avtrubbad när det gäller att lämna saker, platsnostalgi finns inte längre, hur mycket jag än försöker klämma fram det. Inga tårar. När blev det såhär?

Ännu en kurs avslutad på arkitektskolan. Den här gången har det varit installationsdeisgn som behandlats och vridits till i huvudet. Processen gav oss en tillfällig konstinstallation där vi experimenterade med olika känslor kring det öppna torget och stadsrummet. En idé som såldes in och mottogs med glada miner. Det var skönare än någonsin att ro detta projekt i land. Båten har läckt, vi har rott i motvind och det har blåst ångest över havet. Som om inte det räcker har även delar av teamet rott åt fel håll och med säkra tag hackat hålet i skrovet större och större. Jag har fått ro med ena handen, laga hålet med den andra och prata lugnande med den bristande personen medans hjärnan skriker; TA MIG HÄRIFRÅN. Grupparbeten är inte lätt, men vi ska alla lära oss att hantera det.

 

Ack.

 

Snart är det dock jul. Först ett par veckor teknik och tillhörande tenta. (800kr och 3 poäng är förövrigt en ekvation som inte går ihop i mitt huvud.) Men nu är det flytt som står på schemat, på fredag flyttar vi mina saker och på lördag hämtar vi hem Linn och soffa. Tigern, lampan och bordet är redan på plats, alla goda ting äro tre.

 

 

Förövrigt är jag otroligt glad för min syster och hennes sambo som förlovat sig och ska gifta sig i sommar. Livet blir inte bättre!

 

 

 

Stina

 

 

Ikväll peppar vi till Blumchen's Heut ist mein tag och Eminem's My name is. Vi hoppar in i tidsmaskinen på Wermlands nation och åker tillbaka till årsskiftet 99/00. Det ska bli ett millenieskrifte att minnas, det ska skålas i skumpa och dansas på bord. Ser fram emot att uppleva detta igen, med tanke på att jag befann mig i en skog, nedanför ett stup när vi gick in i ett nytt millenium. Hur som helst. Glitterklackar, rosa slingor i det våfflade håret och Ricky Martin's Vivin la vida loca kommer definera natten.

 

Bra med tidsresor kan man tycka. Är lite ledsen att jag missade när de rev Berlinmuren dock. Hade lätt velat hänga i öst-tyskland fram till rivingen, äta bröd och dricka vodka på trasiga pinnstolar.

 

Jag förstränger diverse projektångest till imorgon, det känns som en bra plan i nuläget.

 

 

 

Glitterstina