Sista natten...

... som jag spenderar här. Är känslomässigt avtrubbad när det gäller att lämna saker, platsnostalgi finns inte längre, hur mycket jag än försöker klämma fram det. Inga tårar. När blev det såhär?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0