Känner
Ännu en kurs avslutad på arkitektskolan. Den här gången har det varit installationsdeisgn som behandlats och vridits till i huvudet. Processen gav oss en tillfällig konstinstallation där vi experimenterade med olika känslor kring det öppna torget och stadsrummet. En idé som såldes in och mottogs med glada miner. Det var skönare än någonsin att ro detta projekt i land. Båten har läckt, vi har rott i motvind och det har blåst ångest över havet. Som om inte det räcker har även delar av teamet rott åt fel håll och med säkra tag hackat hålet i skrovet större och större. Jag har fått ro med ena handen, laga hålet med den andra och prata lugnande med den bristande personen medans hjärnan skriker; TA MIG HÄRIFRÅN. Grupparbeten är inte lätt, men vi ska alla lära oss att hantera det.
Ack.
Snart är det dock jul. Först ett par veckor teknik och tillhörande tenta. (800kr och 3 poäng är förövrigt en ekvation som inte går ihop i mitt huvud.) Men nu är det flytt som står på schemat, på fredag flyttar vi mina saker och på lördag hämtar vi hem Linn och soffa. Tigern, lampan och bordet är redan på plats, alla goda ting äro tre.
Förövrigt är jag otroligt glad för min syster och hennes sambo som förlovat sig och ska gifta sig i sommar. Livet blir inte bättre!
Stina
Kommentarer
Trackback
