Offline 21.08.10

Enligt Frida Hyvonen, i hennes sommarprogram i Sommar i P1 2009, berättar hon i förbifarten
med en övertygande säkerhet, att i Norge, där finns det mycket av:

1. Brännässla
2. Blast av morot
3. Krabba
4. Val   

Ja. Kanske. Jag sitter i vårt nya kök och försöker vakna upp från gårdagens strapatser. Oslo fashion week skulle avslutas och firas av med pompa och ståt bland rosa traktorer i form av Moods of Norway's modevisning. Jag och min kärakollega Johanna var självklart där för att dissa fashionistor och dricka champange. Fint ska det vara, så vi var VIP kvällen till ära. Jag vet nu vad det innebär att vara VIP på ett modeevent. Jag ska lista upp det för er, allt för onödig och nördig tydlighet.

1. Man får gå före i kön, men man får inte hjälp med att fästa bandet runt handen.
2. Man lär sig att fästa festivalband runt handleden.
3. Man får gå in på röd matta (Note to self: snubbla inte, se cool och oberörd ut. Mission failed)
4. Man får många drinkbiljetter som, om gud vill, kan inmundigas i Vip-lougen.
5. Man är klart yngst.
6. Det finns sjukt mycket snittar och mysiga små laxrullar som är båda beroendeframakallande och oändligt många.
7. Det finns många välklädda män i vip-ladan, men alla har likadana skor.
8. Champange. Champange. Champange. Åter och åter igen, Champange.

Vi missade Showen dock. Vi hade srtukturerat och målmedvetet hittat DNB Nor-tältet och våffeljärnet. Där under taket, i skydd från regnet, åt vi våfflor, smörkola och sippade på varsin öl. Tjejen med de röda läpparna och den gröna klänningenlog konstant och tände ljus. Hon sa att det blev koseligare så. Det blev det. Vi blir av en händelse in charge of detta våffelbjudande tält. Personalen säger att dom litar på oss och att vi ska se över deras saker, dom vill se showen. Vi vill inte se showen. Tjejen med de röda leende läpparna tar hand om våfflorna, som numera inte är gratis. 50 kr meddelar hon. Alla betalar de 50 kronorna för en halv våffla. Världen är konstig.

Nu har mitt ansikte återfått sin normala färg. Köksgolvet är kallt mot mina fötter, plankorna och träbitarna som snart ska bli sittfuktionabla möbler stirrar på mig från sina hörn, jag låter dom stirra, man får inte ta det personligt.


Nu ska den friska luften få fylla mina lungor.

Over and Out, K

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0