att snärja en jävul

Vår kära sambo Toby Wan Kanobi säger mycket bra saker:
1. Man borde vardagsmarschera mer.
2. Klart vi ska ha pils med oss, för inte fan tänker jag prata med någon.

Detta på väg till Slimons födelsedagskalas, när vi alla hade klätt upp oss med glasögon och kängor dagen till ära. Kalaset blev bra, vi kom hem sent - lyckliga och glada. Lite trötta och kalla var vi också, men det är sånt man inte får lägga särskilt stor vikt vid.

Nu, i skrivande stund och mitt i min vanliga efter-jobb trötthet hände det en olycka med min strömkabel till datorn. Samma strömkabel som i våras gick av som jag sedan fick äran att löda ihop. Nu gick den av igen och jag inser att en ny dator kanske behövs, på riktigt. Den har tjänat mig så gott den kunnat i tre år och saknar, förutom förmågan att kunna laddas, både kraft och tre tangenter. Jag ska fundera lite över värdet i att ha en fungerande dator och om jag har hjärta att slänga ut min evigt surrande pärla. Jag ska även tänka över möjligheten att öva mig på att löda, utifall det behövs igen.

Vad ska jag skriva mer? Jo, som jag nämnde har Tobias flyttat in och styrt upp våra liv. Köpt dammsugare och bidrar med många kloka ord och god mat. Trevligt. Nu är vi fyra här, och jag funderar på om jag någonsin kommer kunna bo ensam efter den här tiden.     


Kricko