Lundasemestern som dog.
Skriver ett kort inlägg från hotellet. Lund. Lundensare, spettekaka, slott och detta evinnelrliga skårrnadet på r:en. "Rrrrrrr" får jag lust att skrika (låta?). Det skulle eka så fint i domkyrkan som för övrigt är otroligt fin. Vad är det med kyrkor och dess storslagenhet som får mig att bli lika stum så fort jag trampar in över tröskeln (eller tröskelen som man säger här.
Historien var sådan att jag och min käraste moder skulle ta en tur till skåne. Några dagar eller så för att komma från den norrländska hettan som har rådit över Norrbotten och Västernorrland hela sommaren. Jag skulle ordna upp mitt liv genom att hitta en bostad inför höstens mycket serösa studier, och mamma skulle semestra genom att äta glass och se på konst. Bra kombination trodde vi. Vi trodde även att det skulle vara allra smidigast att åka utan bil, så det fick bli SJ. Det är inte så lätt det där. Gå på visning, passa tider, hitta till tåg och från tåg, springa runt i industriområden i jakt på drömbilen och däremellan försöka le lite och säga "Men åhh så härligt det är här i Lund, vilken Semester!", när man egentligen tänker "Vad fan ska jag göra om jag inte får någonstans att bo, jag flyttar till jävla Svalbard". Svett och ångest.
Men allt är inte så dumt ändå. Jag har storsalget charmat mig till ett lägenhetsprojekt i form av en vindslägenhet på landet. Historiskt sett nästan granne med Kungen av Danmark appropå stora slag. Det blir spännande. Äntligen ett vettigt hem. Renoveringsnerverna kliar ikapp med att inredningstankarna tar över min hjärna fullkomligt explosionsartat.
I morgon ska vi försöka ha lite riktig semester. Träna på att säga Nyckelen, triangelen och tröskelen. men skårrande r. Här ska man ju trots allt bo i fem jävla år.
Hej Lund. Du är liten men söt.
Kommentarer
Trackback
