Det där brevet jag skrev en gång.
När jag var 14 år konfirmerade jag mig. Jag fick en bibel. Jag minns inte helt hur det kom sig, men jag skrev i alla fall ett brev som jag sedan gömde i den. Det där brevet var adresserat till mig själv på min egen 30-årsdag. Handstilen är lika ful nu som då kan jag upplysa er om, och med den förskräckliga skriften stod det att jag absolut inte fick öppna det innan den 11 juli 2017. Jag är 23 år. Jag har inte öppnat brevet. Jag minns inte helt vad som står där, men jag antar att först finns ett brev med lite fjant om mig själv och vad som rör sig i min 14-åriga hjärna. Sen vet jag att det finns en lista över 10 (eller kanske 30?) saker jag ska ha gjort när jag är 30. Saker som jag ska ha hunnit med och gjort vid den fina åldern. Hur nyfiken kan man bli, undrar jag nu? Jag är en aning nyfiken på vad jag tänkte då, hur mycket ska jag ha gjort och hur vuxen trodde jag att man var vid 30... Spännande.
Öppna inte brevet! Tänk va skoj att faktiskt öppna det när du är 30 år. Om det är så att du inte hunnit gör allt när du är 30 år, så har du säkert hunnit göra så mycket annat som din tonårshjärna aldrig kunna komma på att göra!
Håller med Lollisen, öppna inte!
Men gör allt du drömmer om, för många drömmar du hade då är säkert en svagare variant av de du har nu. Klyschigt men så sant: livet är är så kort, eller nja, ganska långt men tiden går fort:) så passa på att göra det som faller dig in, livet går inte i repris så fånga stunden. Lättare sagt än gjort men något jag strävar efter!
Jag är ju 30 nu:) Och ser jag tillbaka så är jag rätt nöjd, men ännu finns mer jag vill se, höra, dofta, smaka så listan är inte komplett. Och tur är väl det, för förhoppningsvis har jag inte ens kommit halvägs på livets stig!
