att snärja en jävul

Jag sträcker ut mina trötta ben på soffbordet. Det ramlar sågspån från kläderna. Det är slipdamm i öronen och i trosorna. Taket är haft nere, takstolarna ska så småningom målas antracitgråa och bli sådär jävligt bra och Ernst Kirchsteiger-fina. Men än så länge fylls säck på säck med sågspån, gamla skor, grus och allt annat som en gång i tiden användes som isolering. Det är förbannat mycket spån. Känner mig dessutom jäkligt fräsch när jag kryper omkring under taknocken iklädd snickarbyxor, munskydd, hörselskydd, keps och skyddsglasögon. Tur att Opeth och Rammstein håller igång mitt tempo. Mycket fin riva-tak-musik. Death metal, hell yeah. Ibland måste jag duscha och titta på Gilmore Girls för att få tillbaka lite kvinnlighet. Tigersågar och kofotar (kofötter?) i all ära, men inget går upp mot lite mascara och ett glas rött, det har jag alltid sagt.

Ikväll ska jag basta och jobba på att få min finska snäppet mer användbar. Man kommer inte långt med "Haista pikku hirvi" eller "Osta Lohen perse", även om jag så önskar.

Antagningsbeskeden från universitet och högskola har idag skickats ut och YES, inget fel där inte. Jag är antagen och kommer lämna de höga furorna, de rosa ängarna och den låga vegetationen därhän. Hej Skåne, nu är det vi två i fem år. Det kommer bli fint, vackert och oförglömligt.

Ta hand om er.

K