Åh denna onsdag.

Katten sitter i sitt hörn. Trots åtskilliga försök att få hennes uppmärksamhet lyckas jag inte. Det finns inget som kan störa sälen i sitt frekventa letande efter ny musik. Koncentrerat sitter hon med benen i kors och knappar på sin vita mac book. Jag är förbannat rastlös och kan inte komma på en enda vettig aktivitet för kvällen. Pj Harvey spelar den fantastiska "The Words That Maketh Murder" i mina hörlurar och tårna håller takten så gott dom kan. Regnet sköljer bort allt 17 maj's damm och norrmännen har hoppat ur sina folkdräkter i takt med att bakfyllan har lagt sig över landet. Kanske borde man ta tag i allt det där man funderat på att göra länge. Men jag kan inte förmå mig till att sortera garderoben eller rensa avloppet i duschen, vi ska ändå göra allt det där snart, när vi lämnar boet och redet för nya platser och nytt klädkaos. Klädkaoset tycks förfölja mig. Jag tränar istället på att skriva utan att se på tangentbordet. Det kunde gå snabbare, men samtidigt mycket sämre. Finns ingen anledning att träna på något så meningslöst, jag har ju behärskat tekniken ett tag och klarat mig bra med sudd-knappen (ja, så heter det) länge.

Nä, livet går otroligt sakta för stunden. Är det bara en illusion för att jag ska känns mig ytterligare rastlös och seg? Damn you God, vad har jag gjort för att förtjäna det?

Mitt hår lever sitt eget liv på mitt huvud och jag kan inte med ett ton vax hålla det i styr, det växer snabbt och inte neråt som på de flesta personer, utan utåt. Jag ser ut som en fluffig boll och det är föga smickrande med mitt redan runda ansikte. Gud förbannat. Jag ställer mig återigen frågan; Varför har jag ingen briljant frisör i min umgängeskrets? Jag behöver akut hjälp om jag inte ska riskera att bli en 70-årig ungmö.

Skämt å sido, den här dagen skulle kunna raders ur kalendern för evigt. Förutom det faktum att jag faktiskt har varit en fantastisk hemmafru idag och städat, tvättat och läst poesi. Men sånt skulle man faktiskt också kunna leva utan. Det finns ju pigor, dvärgar och slavar till att göra alla de ovanstående sakerna. Att dvärgarna är de som står för poesin behöver knappast nämnas.

Pj Harvey spelar vidare, katten är fortsatt icke-kontaktbar. Livet är underbart.
Over and out.
Krispos - vinguden

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0