Dalaweekend.
Fredag. I Borlänge. En halvliter kaffe står framför mig på bordet. Det är mycket kaffe. Jag sneglar försiktigt ner i den kruk-liknande koppen, ledsen Kwi, den är snart tom. Jag vänder blicken ut. Där ute springer människorna fram och tillbaka mellan hus och parkering som små frusna myror. Man kan föreställa sig att det ska vara varmt inomhus, det är så det brukar fungera. Men här på Waynes ska man värma sig på kaffekoppen och genom att ivrigt springa runt och inhandla diverse onödiga prylar i alla butikerna.
Tågresan upp borde ha varit sådär underbar som tågresor brukar vara, men nej. Jag dör av trötthet och mina små fötter vill inte gå en meter. Det kan ha något med det gäng alkoholpåverkade män som ägnade natten på tåget av att högljutt sjunga portugisiska fotbollssånger och passionerat skrika saker på ett för mig främmande språk. Jag rullade ihop mig till en boll på sätet och försökte räkna får. Vilket resulterade i att jag ville ha ett får hemma. Trädgården är stor. Ett ulligt lamm kan ju få plats, bredvid cykeln och rosenbusken typ.
Nu är klockan snart 13.00 och DÄR tog kaffet slut. Kanske är det dags att plocka ihop skissblock och dator och bege sig ut i mammons tempel. Eller ska man tro GB-Glass-Gubben att det är "Läge för en glass"? Nej. Det är ju kallt. Människomyrorna ute på det stenbelagda gathörnet skyr inte kylan. Det gör jag.
Kommentarer
Trackback
