att snärja en jävul

Vi sitter vid varsitt ritbord i vårt rum på arkitektskolan. P3 Dokumentär och P1 Kulturradion kör program efter program. Med jämna mellanrum tar vi påtår i de vita pappemuggarna, max fyra kan man ta innan muggen ödeläggs. Man småpratar med sig själv ibland, svär och för någon kort diskusion om diverse detaljlösningar med skisspappret. Man äter Felix paj från frysdisken till lunch och middag, för vem hinner laga mat nu för tiden? Ryktet går om att man kokar pasta direkt i vattenkokaren i Atelje Z, men det hinner man inte reflektera över med någon större inlevelse. Ibland tejpar man upp planlösningar i skala 1:1 på golvet och sätter sig där bland tejpen och funderar. För att få plats att tänka skyfflar man allt som oftast ner högar med material (skisser, modeller, kartongbitar, ståltråd, gafflar, matlådor, platsfilm, pennor, linaler, materialprover) på golvet. Man hör Nina i huvudet: Tänk på din ritbordshygien!

Sakta men säkert börjar saker och ting falla på plats och projektet blir klarare och klarare i takt med att kaoset i rummet ökar. Man svär mindre och mindre över planlösningar och rörelsemönster. Man svär mer och mer över dåliga fiberspetspennor, långsamma reneringar och tidsbrist. Men i det stora hela så svär man inte så mycket alls, det är faktiskt otroligt kul och fantastiskt spännande. Roligast är det på kvällen, när vinet har tagit kaffets plats och mörkret lagt sig utanför fönstret.

Glad.

Stina