att snärja en jävul

Sa jag att jag ville ha saker att göra, ett projekt att bita i? Nämnde jag att jag längtade efter massivt ateljearbete? Nu är det här. För att göra en stor uppgift större, låt mig rita en hel planet, dess invånare och arkitektoniska uppbyggnad. Låt mig snälla uppfinna ett helt ekosystem, rita robotar, maskiner och luftballonger.

 

Herregud. Jag kommer defenitivt gå in i någon typ av vägg denna period. Är det inte den omtalade väggen av utbrändhet så är det absolut en tegelvägg i en av arkitekturskolans fasader (med huvudet först). Frustrationen är våldsam och bitter.  Något som börjat som en fantastisk resa har på något vis styckats sönder, ätits upp eller i alla fall spårat ut.

 

 

Bitterhetens källa är som följer; 

Höga krav från lärarsidan + superlite tid = Stress & ingen fritid.

Hög ambitionsnivå + oklara mål = Kaos & panik.

Stor kreativ frihet + liten frihet i den kreativa processen = Ilska & kurshat.