att snärja en jävul

Nu börjar det. I takt med att regnet börjar falla i takt med löven i Lund drar höstterminen igång. Kaffe i pappersmugg, blöta converse som färgar strumpor lätt rosa. I morgon träffas nya och gamla arkitektstudenter igen, och av dom gamla känner jag mig äldst. Men! Det nya livet är här! Nya aktiviteter, ny kosthållning och nytt träningsschema. Jag kan inte låta bli att vara peppad, trots att ordet pepp skär små, små sår i öronen av överanvändningen av det på diverse sociala medier.

Kom igen höstvantar och stickad halsduk! Kom igen projektångest och nya utmaningar! Kom igen regn och blåst! Bring it on! En vän skålade lite ironiskt för livet för några dagar sen, jag är redo att göra det samma, utan ironi och bitterhet. Jag kan knappt vänta tills livet har reducerats till att jag inte har något liv alls. Låt det bitterljuva skölja över oss som en olycklig flodvåg (på ett bra sätt...).

 

 

(wiiiiiaaahhhhh)

 

Stina