att snärja en jävul

Uppehåll gör en gott, det vill jag tro. Livet fortsätter även fast frånvaron på attsnarjaenjavul har varit slående. Detta på grund av saker jag inte själv är medveten om. Hur som haver. December. Jullov snart. Projekt i skolan, allt rullar på som det ska, med varken intressanta nyheter eller speciella händelser. 

 

I skrivande stund sitter jag i soffan med magen full av mys, i dubbel bemärkelse. Helgen har varit fylld av julmysx3 och jag tror inte jag fixar mer julöl, glögg, pepparkakor med blåmögel, eller diverse saffransspetsade bakverk. Jag mår illa av julen, så är det mina vänner, så är det. Det har dock varit otroligt trevligt, gemytligt, kärleksfullt och fantastiskt på alla de smörigaste sätt (även detta i dubbel bemärkelse). 

 

På arkitektskolan är livet som det ska. Motivationen kommer och går, men det brukar sluta rätt. Hållbarhetsfokuset denna hös får mig att pendla mellan VÄRLDENDÖÖÖÖR och NUJÄVLARSKAHÄRRITASHÅLLABARAHUS! Det är nyttigt trots verklighetens arkitektarbete är en rejäl besvikelse. 

 

I morgon är det måndag, det blir min sista dag på ateljén detta år, innan jag hoppar på ett flyg (ja, med miljö-dåligt-samvete) och flyger norrut. Hej norrbotten, hej snö, hej renar och hej fina familj! Antagligen kommer jag även säga hej till otroligt mycket mer julmys. Hur jag ställer mig till det är oklart. 

 

 

Stina

Paniken stiger i kroppen, svetten, pulsen ökar och min kropp börjar snabbt vika tvätt, diska disk, torka golv, laga mat, dricka kaffe och göra kollage med Helgo Zetterwall och Sigurd Curman. 

 

Jag har massor av litteratur att läsa till i morgon. Jag måste dessutom förstå det jag läser och komma med ovärdeligt smarta frågeställningar och svar. Allt i kategorin VADÄRMENINGENMEDLIVET. 

 

 

 

BAH. 

 

 

 

K

...man vill ha en skrivmaskin. Som man kan skriva långa brev på. Men nej. Så blir det inte. Jag ska istället fortsätta med ett evigt arbete med portfolion och sedan dricka några liter kaffe och önska mig en stuga i skogen. 

 

Kwi

 

 

Det blev ungefär precis som vi tänkt oss. Fast mycket värre. Jag är tillbaka från Keb med en utökad packlista, om möjligt ännu mer fjäll-peppad och med en sjujävla träningsvärk i vaderna. 

Här följer en snabbgenomgång:

 

Dag 1. 

Full av energi hoppar jag på tåget i Malmö. En man säger att min väska ser tung ut, jag fick lust att svara att han ser svag ut. I Stockholm möter jag upp Jess och Soff. På tåget träffar vi Kalle. Han lämnar oss inte på hela resan och verkar gilla vårt sällskap okristligt mycket. Vi träffar också Micke och Stefan som senare ska följa våra steg hela helgen. Vi sover gott på tåget mot Kiruna, Jess bjuder på blå små piller.

 

Dag 2. 

Det regnar i Kiruna. Vi packar om väskorna och får både mat och skjuts av min fantastiska pappa. I Nikkaluokta är himlen grå, men regnet är borta. Vi är glada. Vi börjar vår fantastiska tur till Kebnekajse fjällstation. Det är 19 km. Vi förundrades över den vackra naturen. Fötterna jobbade på. Upp på sten, sten, sten, ner mellan stenar, upp på liten sten, gå runt stor sten. Micke och Stefan sprang förbi oss. 13 km - regnet. Vi drog på oss regnkläderna som inte höll för regn och fortsatte gå. Efter ett par kilometer till kom mörkret. Bäcksvart. Pannlampor. Framme vid fjällstationen. Tältet upp. Byta till torra kläder. Laga mat. Frystorkad curry, okej. Mössa - sova. M & S hade sitt tält bredvid vårt. Dom hade en flod genom bostaden. Vi hade det torrt.

 

 

Dag 3. 

Vaknade vid 10-tiden. Allt för sent. Allt är blött. Regn. REGN. Det har regnat hela natten. Ryggsäckarna flyter omkring i förtältet, trots extra presenningar och silvertejpade hörn. Dimma. Blötsnö. Micke och Stefan har srungit iväg i ottan. Vi försov oss. In på fjällstationen, hitta torkrum. Torka allt. Montera ner tält. Torka tält. Värma bastu. Få på sig torra kläder. Få rum på vandrarhemmet. Ingen topptur. Till vår lycka var det ingen som kom upp på grund av vädret. M och S gick vilse. Andra kom hem för kylan. Dom sa att vi inte skulle prova. Vi åt ölkorv och beef jerky. Njöt av fjällutsikten.

 

Dag 4. 

Hem. Vakande 06.00. Frukost. Glada. Regn. Vräkregn. Vi tar på oss alla kläder vi hittar. Vi är genomblöta efter 2 km. Efter en mil börjar det snöa. Jag får skavsår på platser man aldrig ska få skavsår på. Allt är blött. Väskan väger 22 kg. Efter 1,5 mil är allt så kallt att vi inte kan stanna. Men vi skrattar åt helvetet och drömmer om en varm bastu. Tillbaka i Nikka är packningen genomblöt. S och M har sprungit iväg i ottan, vad som hände med dom vet vi inte. Buss till Kiruna med en jävligt bitter chaufför. Jag tar in på det skräpigaste hostel någonsin skådat och försvover mig till taxin nästa dag. 

 

Dag 5. 

Flygtaxi. Flyg. Tåg. Tåg. Buss. Hemma. 

 

 

Det finns inget varmvatten. Jag längtar tillbaka till Kebne. Nästa år ska jag ha regnkläder som tål regn. Jag ska ha vattentäta packpåsar och en vattenflaska med krok. 

 

Det har varit lika fantastiskt som jag trodde. Är lycklig in i själen och vill iväg igen. NU. 

 

 

 

 

Klipper ihop några arkitektoniska diagram till ett skolarbete, sittandes på golvet i vandringsbyxor och underställströja i ull. Jag far nu. Te Fjälle. 

 

Jag tänkte såhär: Om jag inte är tillbaka på tisdag. Börja leta kring björnens glaciär. 

 

 

S

 

Tisdag. Idag blir det ingen layoutad bild över vad jag håller på med. Ni får klara er. De sista förberedelserna inför kebne är i full gång. Köper frystorkat och packar portionspåsar med nötter och russin. Ser till att skavsårsplåster och sporttejp finns. Packar migränmedicin och huvudvärkstabletter. Lyssnar på Sarek. Nej. Det gör jag inte. 

 

Kul ska det bli! Mysigt att sova i tält med utmattade ben, trevligt sällskap och ett fjällregn som smattrar på våra dubbla presenningar. Blir det storm kommer vi inte flyga iväg i alla fall. Extra tältpinnar, rep, snöre, silvertejp och spännremmar finns. Kan inte tänka mig att så mycket kan gå fel. Kankse om det blir dimma och vi står utan kompass. Herregud! Behöver man kompass? Note to self; SKAFFA KOMPASS! 

 

Hur som haver. Har underställ, första och andra lagret, vandringsbyxor, extra underställ, regnbyxor och regnponcho, annorak, ullttröja, mer underställ, underkläder, massor av extra strumpor. Värmepuffar. Sovkläder, handduk, massor av skavsårstejp, liggunderlag, sovsäck, mössa, vantar, extra tjocka sockar, ullsockar, tandborste, kåsor, vattenflaska, skjorta. Ja. Alltså. hur fel kan det bli, varm kommer jag vara, med min sälliknande kropp skapad för kalla förhållanden. Allt gott. 

 

 

Perfekt fjällfrukost. Gröt med massor av energi! Väger 75g per person och severas med pulvermjölk. Pepp! 

 

Idag är mina ben döda. Kanske var det att ta vatten över huvudet när jag bestämde mig för att cykelpendla mellan Malmö och Lund hela veckan. Dag tre är avklarad och vaderna har inte varit såhär stumma sen jag var 17 och tränade kickboxing. Är inte jättesugen på att ge mig ut på vår arkitektoniska vandring ikväll. Vi ska analysera fyra platser i Malmö, utifrån ett upplevt trygghetsperspektiv. Det är lika intressant som jag är dödstrött. 

 

Jag är dessutom sjuktligt sugen på choklad. Helst i form av en krämig chokladkaka med äkta vaniljglass till. 

Nej. Sluta. Tänk på något annat. Tänk på kebne. 

 

K

I dag har jag blivit av med cykelpendlingsoskulden och cyklat 4.2 mil. Till Lund och hem till Malmö igen. Meditativt och trevligt var det. När det inte blåser och regnar kan jag tänka mig. Bra uppladdning inför Kebnekajse. En och en halv vecka kvar, sjukt. 

 

Annars. Hade en fantastisk söndag igår, det kan vara värt att säga, kanske. Jag blev upphämtad av P, vi åkte på äventyr runt om Skåne. Jag är upprymd och överraskad över de korta avstånden här. Man hinner se otroligt mycket på en dag, galet. Vi körde till smygehuk, ystad, ale stenar, kivik, stens huvud och hem. Blev dränkta av hav, pallade äpplen, åt musslor, och klappade kor. Att jag fick gå in mina vandringskängor och lära mig massor om honungsörten är bara plus.